Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bamsnnidnsnn 175
fit öfverfina fyftem, affkilja från moralen all affigt
på mennilkovål, på det at vi icke fkulle göra vär
utvertes vålgång til defs enda åndamål, och fedos
låran fluteligen blifva blott en klokhet på fördelar.
Detta ändamål år åfven få ådelt och upphöjdt; fom
Avtors ypperliga geni. Men törs jag fråga den-
na Europas berömda Låromåftare: år det ej en
skilnad, och ej få fin åndå, emellan at gåra mens
nifkolefnadens fördelar til moralens enda föremål,
och at aldeles fålla moralen enfam, afikild derix
från, och få tom på alt mennifkovål, fom rundhes
ten af ducaten, når man tånker bort guldet derifrån >
At af kärlek för medvärelfers vålj at af vördnad
för förnuftsordningen deraf, upoffra alla egna förde.
lar, år det et liknöjdt och lågt tånkefårt? År det ina
tet tvertom höjden af moralik fkönhet? Om moralen
ej erkånner begåret til egna fördelar, förbjuder hon
ofs at fyfta til andras? Vrider hon ofs, i fin höge
fta fullkomlighet, ovilkorligen bort, åfven från alt
affeende på deffa, til den aldeles faktomma tankere=
SR Fordrar Autor för moralen ånnu et högre
ndamål ån fammanlefnadens allmenna trygghet
och lyckfalighet? finnes åfven ej et fådant i mens
nifkoviljans Öfverensttåmmelfe med. hennes högfta
natur-fullkomligheter, förnuftet och godheten? Men
denna Öfverenståmmelfe, utefluter den, kan den
utefluca affigten på de gerningars föremål hvilka
af dem bjudas?
Når mennikan redligt uppfylt deras fordringar,
man fåge mig, anklagas hon då någonfin af famvetet
för någon hvarken förfummad eller: bruten pligt?
har hon något mer at föka, för fin inre tilfredss
fållelfe? och kulle förnuftet kunna förebrå henne
at intet hafva handladt nog enfamt ur defs abttra.
a grunder? Skulle det kunna fåga henne: det
råtta du följde år icke moralilke efter du hamrade
| et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
