Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
följt dem på afstånd — å en lång, stor, och rak gata, som
från staden ledde ned till hamnen, föreföll det honom högst
besynnerligt då han märkte det dessa finnar— som icke kunde,
eller kände, landets språk — stannade på ett ställe midt på
gatan, der de dröjde länge och väl, utan att aflägsna sig
derifrån. Sedan han med otålighet en god stund förgäfves
väntat att de skulle avancera vidare, beslöt han ändtligen
att sjelf gå närmare, för att efterse orsaken härtill. Då ban
kommit dem något närmare — märkte han, till sin förvåning, att
de stodo och liksom talte med en hop af landets infödingar,
isynnerhet mecl qvinnor. Otålig öfver detta deras dröjsmål
vid att uträtta sina behof, går han med häftighet några steg
närmare, och ropar redan på afstånd (på finska) „ IIvad stå
ni der? edra sölkorfvar. Köp fort hvad ni skall köpa, och
packa eder sedan om bord!" I stället för svar, far han till sin
stora förundran höra en hustru, i hopen, som tilltalar honom
på ren och vacker finska, med följande ord: „var icke så
sträng, Herr Kapten, mot ert folk! Bet är för oss likaså ljuft
som det är oförmodadt, att här träffa gamla bekanta och
landsmän." På frågan: hvad äro ni då för folk, som kunna tala
finska? sade qvinnorna: „nog känna vi eder, Herr Kapten!
och nog hafva vi ofta varit i eder gård i Åbo : vi höra til
d. s. k. Vvanhan Koarlen joukkoon", d. v. s. till „gamla Kalles
följe" (detta var ett större Tattarsällskap, som några år
tillförene blifvit fördrifvet från Finland, och som sedermera
vandrat genom Ryssland ned till Konstantinopel, och
derifrån tågat vidare in i Mindre Asien) „vi bo nu bär ibland
finska landsmän, som innehafva några byar i granskapet af
staden." Härmed slutade nu Bergholm sin berättelse. Den
var visserligen kuriös nog i sitt slag, men i det hela fästade
jag mig icke synnerligen dervid, emedan man i allmänhet
icke mycket far bygga på en zigenares uppgifter. Först sedan
jag ytterligare, från tvenne andra håll, fatt likaledes om dessa
nära Smyrna bosatta Finnar några vidare vinkar, och
underrättelser, böljade jag närmare och med större ifver att
forska i saken, enligt hvad längre fram skönjes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
