- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1904 /
18

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutlands hedar och deras uppodling. Af Arvid Kempe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter denna allmänna öfversikt af Jutlands
naturliga daning vilja vi på närmare håll se och
lära känna de jutska hedarna. Från Aarhus bege
vi oss med järnvägen västerut förbi Himmelbjerget
och den i en naturskön trakt liggande staden
Silkeborg bort till det lilla Herning midt ute i
hedlandskapet. I oändligt fjärran utbreder sig den
bruna ljungbevuxna heden. Timme efter timme
färdas vi utan att från järnvägskupéns fönster
upptäcka ett träd eller en buske — utan endast den
bruna ljungen. Visst känna vi från vårt land
skogsljungen, men vi ha dock ingen föreställning
om ett landskap, där ljungen oinskränkt härskar,
hög och tät, förkväfvande all annan växtlighet.

Vi lämna så järnvägen och den sandiga staden
Herning och fara ut till en gård på gränsen mot
heden. Ut mot densamma ställa vi våra steg. När
man från åkerjorden närmar sig heden, ser man en
mängd mörkgröna buskar liksom planterade af
människohand spridda öfver marken in mot heden.
Dessa buskar, som sluta allt tätare kretsar, ju
närmare man kommer heden, är själfsådd ljung.
På den blommande heden har septemberblåsten skakat
de lätta fröna ur deras kapslar, fört dem med sig
och frikostigt spridt dem öfver åkermarken, där
de året därpå spira upp. Om sådan mark säger
man, att den »springer i ljung». I första
ögonblicket finner man något egendomligt vackert i
dessa ljungfläckar. Men så går det upp för en,
att denna fläck mark förtäljer en sorglig saga om
lifvets evigt pågående strid, om den starkares rätt
härute, såsom öfverallt där naturens lagar gälla.
Är icke människan vaken och häfdar sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1904/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free