Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det jag hade att fordra. Hvart skulle jag nu vända
mig?
Med beräkning att ett bref skulle hinna hem till
jul, hade jag, då jag såg, att sättandet började arta
sig något för mig, skrifvit hem och i vida
förhoppningsfullare ordalag, än förhållandena egentligen
gåfvo anledning till, skildrat, huru jag hade det och
hoppades få det. Dels ville jag ju icke oroa dem
hemma, dels blygdes jag att tillstå, huru jag
misslyckats.
Nu var jag åter i det gamla eländet. Medan
jag så en dag genomgick mina papper, föll den där
öfverstens kort mig i händerna. Om jag skulle?
En månad eller två kunde väl gå, ehuru man
naturligtvis sväfvade i stundlig lifsfara för de
vansinniga. Dock lifvet ... det måste utan tvekan
vågas för brödet.
Jag begaf mig omedelbart till denne — jag
misstänkte det — själfgjorde öfverste och president.
Den humbug jag anat visade sig här i den
härligaste belysning. Presidenten och öfversten
innehade helt enkelt en platsanskaffningsbyrå, en af
dessa affärer, som äro anlagda på att draga sista
dollarn ur den arbetslöses ficka ... han ville alltså
ha två dollars af mig!
Då jag icke ägde en cent, vände jag honom
utan vidare ryggen och gick, följd af mustiga,
förargade glåpord från denne man, som sålunda såg
sig besviken på sitt rof.
Nu följde en sorglig tid för mig, den
sorgligaste jag upplefvat: jag blef ordentligt sjuk. Alla
kropps- och själsansträngningar, alla försakelser och
umbäranden hade fullständigt nedbrutit mig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
