Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE NOVEMBERS MINNE.
287
sammanfattar man där ofta Nordens trenne halft
okända stammar. Icke kan man hålla i sär
sådana obetydligheter som svenskar, norrmän och
danskar. Men en svensk känna alla — tysk, f ra
åsman och italienare, katolik och protestant —
Gustaf Adolf. Han var svensk, icke »skandinav»,
Sveriges konung; här tar man icke fel. Och en svensk
minnesplats känner man: Lutzen. Där föll Gustaf
Adolf. Gustaf-Adolfsminnet är det enda af vårt,
som i stort blifvit världens gemensamma egendom.
Annat kunna andra ha bättre än vi. Men Gustaf
Adolf hafva blott vi. Historien har blott en, som
utan vidare nämnes med det namnet. Och han
var svenskarnes konung.
Med bön och psalm gick konung och folk i
drabbningen: »Vår Gud är oss en väldig borg», de
evangeliskes stora tros- och segersång. Det var
mening i detta både hos kung och soldat. Det var
en enkel, flärdlös tid, då man ännu icke blifvit
så öfvermätt af andliga talesätt utan kraft och
marg, Några årtionden förut hade Sverige
blifvit enadt i en tro, så att ordföranden vid Upsala
möte kunde utropa: »Nu är Sverige vordet en
man, och alla hafva vi en Gud.» Att detta icke
var öfverord, visade icke minst Lutzens dag.
Konungen liksom den sextonårige torp arpö j ken, som
nyss var tagen till ryttare och red sin första
drabbning, de voro båda genomträngda af
vissheten, att de kämpade för Guds sak i världen.
Då skrefs ock Sveriges namn med gyllene skrift
in i slägternas häfdabok.
»Sveriges folk — ett Guds folk.» Skall den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
