Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Disciplinens betydelse för individ, samhälle och kultur. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 LÄSNING FÖR SVENSKA ^FOLKET.
ej lära sina barn att fylla tiden med något godt,
de lära dem faktiskt något ondt; på
dem kommer i första hand ansvaret att hvila, i fall
af deras barn bli människor, hvilkas onda instinkter
i brist af tidig tuktan göra dem till brottslingar.
»Tänk er en förbannelse, sagd af ett barns
läppar» — detta yttrande af Erik Gustaf Geijer
innebär en mäktig, en skakande varning, värd att
besinnas af alla föräldrar och i alla tider,
framför allt i vår egen moraliskt veka tid.
Hvilket föredöme är ej andan i forna tiders hem!
»Jag tackar Gud för de bästa föräldrar»,
utbrister Geijer kort efter det han uttalat nyss anförda
väckande ord.
Den bild, han målar af sitt föräldrahem och
sitt ungdomslif där, tjusar oss ännu i dag genom
den fasta ramen af pligter, inom hvilken dock
så mycken kärlek, hög kultur och medborgardygd
trifdes och uppammades.
Jag vet ett annat svenskt berömdt hem från
samma tid, rikt på kraft, allvar och hög begåfning,
men äfven på kärlek.
Det var den schwerinska prästgården i Sala
socken ute på den kala, kulna vestmanländska
lerslätten. I dess varma, flärdfria värld danades två
söner, hvilkas likar i lydnad, pligttrohet och
hjälte an da ej lätt finnas.
Deras uppfostran leddes af både far och mor,
den förre, den stränge, men i kärfva former
kärleksfulle »riksprosten», grefve von Schwerin.
Hans lifsideal var:
Människans utveckling som individ
och medborgare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
