Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
te /som en törstande hennes läppar. Betagna av
kärlieksyra och sällhet, trängde de haida trotsigt
undan ånger och räddhåga.
"Svanheiiid, min käresta", viskade Gunnar,
"ändtligen har jag dig åter, ingen skall mer taga dig
från mig". — "Ingen utom döden", svarade hon
och skälvde till. —- "Tänk ej pä döden, var <ej rädd,
du ljuva, snart äro vi undan all fara på tolitt skepp,
där väntar oss sällhet och .gam-nmn". — "Gunnar,
låt mig alltid stanna hos dig, annars dör jag".
— "Skulle jag sända dig bort? Tom var miin
levnad, mörka de långa åren, sedan jag mist dig". —
"Ej heller jag var länge glad, mycket har jag
längtat efter dig. Gunnair, vi två horn samman,
kunna ej vara utan varandra"! — "Nu skola vi alltid
vara samanan".—"I långa år ha vi gått som vilse i
fjärnan land, nu fair<a vi hem"!—"Ja, vid Birka
skall jag bygga gård bland björkarna. Där skola
vi bo och aldrig mer fara bort. . ."
Med ens »pratt Gunnar upp. Långt borta hördes
ur natten bakom deim gläfs av jagande drev.
"Sviatoslav"! ropade Svanheid i ångest. "Han
’spårar oss med sina hundar"!
Gunnar lät hästen springa fortare. Länge redo
de unjdan i ilandle lopp, men skallet följde dem
ihärdigt is om samvetskval. Gunnars mun bets ihop,
men ögonen lyste trotsigt. "Var ej rädd, vi ha en
ypperlig häst".
Men deras häst bar två, och förföljarnes var
sin ryttare. Drevet kolm allt närmare, sedan
urskildes annalkande hovslag.
En av förföljarna drev ursinnigt på sin
springare, så att den frustande flög1 allt snabbare över
marken och lämnade hundarna låmgt efter sig.
Helt nära ljöd SviatoisHavs hesa rop. Gunnar sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
