Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ter och icke om värden. Den förklarar uppkomsten af hvad
som är eller varit, ger inga skäl för giltigheten af, hvad som
bör vara. Därför kan man visserligen göra äfven det
mänskliga lifvet i sina kulturella eller moraliska former till
föremål för en evolutionistisk betraktelse, men detta förutsätter,
att det betraktas som faktum, att man således redan har
tillgång till den princip, som afgränsar de former af lif, som
äro kulturens eller moralens, från andra. Det är därför en
cirkel att i sin ordning söka principens grund och förklaring
i och ur dessa lifsformer. Inom descendensteorien kunna
endast vissa handlingstyper begreppsmässigt fastställas med
afseende på det lika och gemensamma och dessa sedan
förklaras genom variation och anpassning. De efter gifna
förhållanden bäst anpassade handlingsvariationerna ha helt
mekaniskt besegrat andra mindre “lif sdugliga “. Men däremot
finnes här intet af “högre “ eller “lägre“, “rätt“ eller “orätt“.
Descendensteorien kan blott hjälpa oss att med en viss grad
af sannolikhet förutse vissa handlingstypers större eller mindre
utsikt att göra sig gällande i kampen för tillvaron, men icke
att bedöma, huruvida de böra segra. Det finnes ingen enda
handlingstyp, som icke kan förklaras evolutionistiskt och som
därför har fullgoda skäl för sin “rätt“ till existens. Den
gemensamma dogmatiska förutsättningen för all evolutionistisk
moral är, att lifvet är det högsta goda, ty lifsduglighet är ju
principen. Därför kan från evolutionistisk synpunkt ingen
berättigad invändning göras mot genomsnittsmänniskans
moral, såsom Nietzsche tecknat den i sin yttersta konsekvens
hos den “sista människan“:
“Die Erde ist klein geworden, und auf ihr hiipft der letzte
Mensch, der alles klein macht. Sein Geschlecht ist
unaustilg-bar wie der Erdfloh; der letzte Mensch lebt am längsten“.
— “Wir haben den Gluck erfunden — sagen die letzten
Menschen und blinzeln“.
“Kein Hirt und eine Herde! Jeder will das Gleiche, jeder
ist gleich; wer anders fuhlt, geht freiwillig ins Irrenhaus.“
“Ehemals war alle Welt irre — sagen die Feinsten und
blinzeln.“
“Man ist klug und weiss alles, was geschehen ist: so hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
