Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
gälla för all kunskap till att gälla för blott en del. Det
upp-häves i Hegelsk mening, så att det blir moment i ett
universellare och djupare sanningsbegrepp. Det är detta
sanningsbegrepp, som noumenbegreppet förbereder. I det ligger,
att man måste fatta all kunskap och all sanning såsom
ägande sin grund i det praktiska, varför endast den praktiska
filosofien kan ge klarhet även över kunskapen. Därför är
heller icke Kritik der praktischen Vernunft ett löst påhäng
till det teoretiska förnuftets kritik, icke ett den åldrande
Kants avfall från andan i Kritik der reinen Vernunft, utan
“den innehåller“, såsom Windelband säger, “utvecklingen av
den tanken, utan vilken den Kantska kunskapsteoriens
höjdpunkt, läran om tinget i sig, skulle vara den mest
förvirrade och dåraktiga fantasi, som någonsin gjort sig bred inom
filosofien. “
Det kunskapsteoretiska begreppet om noumenon
representerar det omdömet, att grunden eller “objektet“ för alla
företeelser icke kan vara en transscendent, osinnlig verklighet
och att ingen (teoretisk) kunskap kan innehålla detta objekt.
Således kan ej heller någon spekulativ metafysik lägga
grunden för etiken genom att till äventyrs uppvisa det obetingade,
som är etikens föremål. Det obetingade kan icke vara
objekt för vårt empiriska och diskursiva förstånd utan endast
för ett intuitivt förnuft, om vilket vi dock icke kunna göra
oss några som helst föreställningar. Det spekulativa
förnuftet bildar sig visserligen med nödvändighet idéer om det
obetingade, men dessa transscendentala idéer ha regulativ,
aldrig konstitutiv betydelse. De äro nödvändiga för att leda
förståndet mot målet: alla kunskapers systematiska enhet
och fullständighet. Detta mål är ett ideal, men ett ideal vars
giltighet är förutsättning för att åt även det empiriska
för-ståndsbruket ge betydelse av objektiv kunskap samt att åt
detsamma förvärva systematiskt sammanhang. Utan de
transscendentala idéerna finnes ingen sammanhängande kunskap,
ingen systematisk naturenhet. Idéen om ett systematiskt,
ändamålsenligt sammanhang i våra kunskaper är oskiljaktigt
förbunden med vårt förnuft, och den är för oss lagstiftande.
Vi tänka oss ett mot denna idé korresponderande lagstiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
