Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
bedrifves än med ordet “lif“. Det kan förklara allt, det kan
försvara allt. Därjämte synes mig satsen i fråga just locka
till att onödigt betona den motsättning mellan skola och “lif“,
som man med all ifver söker utplåna.
Detta mer i förbigående. Den rätta belysningen får krafvet
på praktiskhet, säger H., från två håll, från studiet af barnets
natur och från studiet af samhällslifvet. Man kan väl säga,
att praktisk är undervisningen, om den anknyter till barnets
spontana handlande, dess bearbetning af den omgifvande
verkligheten. Därför skall undervisningen vara
arbetsunder-visning, en undervisning, som så småningom leder eleven
under ständigt nya och vidgade uppgifter från barnets spridda
arbetsförsök till den vuxnes fasta och pålitliga arbetsduglighet.
Dr H. påpekar, att barnets egen natur skall ge ledning
vid undervisningen. Han opponerar mot den ensidiga
min-nesodlingen, sådan den ännu florerar i våra skolor. Det är
alldeles falskt att betrakta barnasjälen väsentligen såsom ett
förvaringsrum för vetande, ett magasin för andliga
födoämnen. Nej, själen är att betrakta såsom en kraftkälla. Gör
man det, måste man söka sina förebilder för undervisningen
hos Fröbel, i hvad som kallas “Werkunterricht“ i Tyskland,
“learning by doing“ i England och Amerika. Då skall
resultatet af skolundervisningen bli verklig arbetsduglighet,
företagsamhet, förmågan att reda sig i verkligheten och med
lifvets olika kraf.
Man måste upphäfva mångläseriet, den sönderstyckning i
många specialfack, som gör sig så bred i våra skolor. Detta
skall man bäst lyckas med genom att låta undervisningen
hämta sitt stoff ur den eleverna omgifvande verkligheten.
Folkskolan skall därför gestalta sig till en hembygdsskola.
Därigenom skall den äfven befrias från sin stela och dödande
likformighet från Ystad till Haparanda och i stället förvärfva
en smidig anpassningsförmåga efter de skilda bygdernas —
och elevernas — skiftande behof i vårt vidsträckta land.
Sin yppersta uppgift kan dock folkskolan fylla endast om
den därjämte alltjämt vill vara en riksskola. Den skall vara
en vårdare och öfverbringare af den gemensamma kulturen.
Nationens enhet i språk och uppfattning beror icke minst på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
