Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Ladugårdar och Logar
- Om Ladugårdar i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. LADUGÅRDAR OCH LOGAR.
——
Ladugårdar.
Vården om de osjäliga boskapskreaturen, som offra sin
lefnad ocli slutligen sig sjelfva åt den otacksamma menniskan,
ålägger oss så många förbindelser och ikläder oss ett så
dyrt ansvar, att den utgör en samvetssak af nästan lika
ömmande natur, som vården om våra likar. Och är det en
sanning, att ju mer oinskränkt makt man är i tillfälle att
utöfva, med desto större grannlagenhet bör man ikläda sig
pligterna, så har ingen större anspråk på ett godt bemötande,
än de viljelösa boskapsdjuren, som lida så tyst ocli böja sig
så tåligt under sina beherrskares ok. Vi liafva numera
visserligen en lag, som skyddar djur, ocli der den tillbörligen
uppmärksammas har den äfven visat sig välsignelserik.
Denna lag straffar likväl icke andra än dem, som utöfva
”uppenbar grymhet”, men de äro allt för många de grader
af misshandling och missvård, hvilka ligga emellan uppenbart
bevisacl grymhet, och en vård, som på samma gång
bereder den största tillfredsställelsen och den största nyttan.
Ingen klok landtkushållare vanvårdar heller sina kreatur, ty
han vet, att uti dessa ligger landtgårdens dyrbaraste
rörelsekapital och att, utan boskapens välbefinnande, ett bättre
åkerbruk icke är möjligt. Hur ett sådant kapital förvaltas
måste derföre vara af största vigt, isynnerhet som fördelarne
vid all kreatursvård, i så väsendtlig grad beror på omsorgerna,
och dessa kunna omöjligen blifva tillfredsställande utan i en
ladugårdsbyggnad, så anordnad, att den förenar de
egenskaper, som fördelaktigast inverka på djurens utveckling och
underhåll med alla de lönande inrättningar, som ligga uti
den enklaste och bästa inbergningen, utfodringen och
gödselberedningen.
För att åskådliggöra sådana allmänna reglor vilja vi,
om också med fara att uti detta vigtiga kapitel blifva något
vidlyftiga, anföra de egenskaper, som vi anse tillhöra ett
väl inrättadt boskapsstall.
Det gifves någon gång sådane välformade och välbelägna
backsluttningar, att de erbjuda de beqvämaste lägen både
med afseende å anläggandet af en s. k. gödselkällare under
golfvet, hvarest man bereder en utmärkt gödsel, och af
upp-körsbryggor för höets omedelbara införande på skullarne
eller sädens urstjelpning från takbjelkarne ned i ladorna.
Likaledes erbjuder naturen understundom backbranter, som
lämpa sig för en kostnadsbesparande jordvåning under
logen med rum för tröskverksvandringen, redskapen och
Svinhuset; ja, både loge, lador och tröskverk kunna
någongång med fördel läggas ofvanpå och hela fähuset i
undervåningen. Sådane utmärkta naturbelägenheter böra visst
icke lemnas obegagnade, om anordningen kan ske utan allt
för stora gräfningar[1]. Men i allmänhet bör byggnadsplatsen
för ladugården ej vara så hög, att kreaturen halka i
backsluttningen och inbergningen blir tung; ännu mindre får den
vara så låg, att den förlorar sundheten, eller sådan, att
grundvattnet ej med lätthet kan afdikas.
Kreaturen lida af fuktig luft. Man bör derföre ej gerna
mura ladugården af kalksten, sandsten eller af s. k.
råtegel eller begagna lerbruk uti gråstenshus. Frihet ifrån
drag hör också till sundketsreglorna. Man undviker således
emotsvarande dörröppningar i synnerhet nära sjukrummen
och spädkalfvarne, som liafva anspråk på dc varmaste
platserna. Luftvexling är alldeles nödvändig för att bereda djuren
tillräcklig syrehaltig (frisk) luft, hvilken är lika oumbärlig för
djurets välbefinnande, som mat ocli dryck. Sommartiden kan
luftvexlingen ske genom fönster och dörrar, hvilka sednare
fördelaktigast vändas åt öster eller vester, eller genom flera
små 8 å 10 tums, tätt under taket sittande med fall- eller
skjutluckor försedde, draghål, livilka äfven medföra nyttan att oroa
flugor och myggor, som vanligen sätta sig under innertaket,
samt att skydda bjelklaget emot maskröta. Vintertiden
in-släppes den friska luften under eller nära golfytan genom
lufttrummor, hvilka förses med genombrutne jcrnblcck, och
den förskämda luften utsläppes genom de små lufthålen under
innertaket. Luftvexlingen kan också ske genom att låta
fönsterbågen röra sig på en vågrät axel. Medelst ett snöre
eller en liten stormhake, som tastes i fönsterbågens öfre kant,
kan densamma efter behof mer eller mindre öppnas, såsom
af närstående figurer är åskådliggjordt. I England insläpper
man den friska luften genom rör och galler framför kreatu-
rens hufvuden. Lufttrummor i fähuset, som gå rakt upp
genom höskullen och yttertaket äro bråkiga och afkyla för
starkt; dessutom öfvergår vattengasen i den utströmmande
luften lätt till vatten, hvilket nedrinner och förorsakar röta
på taket närmast omkring lufttrummorna. Deremot äro korta
trummor genom yttertaket nyttiga för afdunstningen ifrån
höskullarne.
Från den nitiske föreståndaren för Skära
veterinärinrättning Herr Lektor N. E. Forssell liafva vi emottagit följande
välvilliga meddelande med afseende på värmegraden för våra
husdjur.
”För mycket värme verkar slappande på hela organismen
(djurkroppen) och disponerar (bidrager) äfven till många
sjukdomar, särdeles då värmen, som vanligen är fallet, åtföljes
af för mycket fuktighet. För ringa värme alstrar gikt,
rheu-matism, hudutslag, febrar o. s. v. samt ökar djurens
underhållskostnad, då en del af de födande kolvätehaltiga
bestånds-delarne användas af naturen som bränsle för att underhålla
kroppsvärmen, och ju kallare luften är, desto mer af födan
åtgår till uppvärmning. För dragare, mjölkkor, ullfår, lifsvin
och ungboskap är sval luft nyttigare, än för varm, och 12
grader Celcius torde vara lagom, men för gödkreatur,
gris-suggor med grisar, lam, kalfvar och fölungar de första
månaderna, äfvensom för höns och fjäderfä är en varmare luft
nyttigare än för kall. Höns och svin få isynnerhet gikt
(knäsatt) och rheumatism genom kölden. För alla dessa
torde omkring 15 grader C. vara lagom. Det låter sig
emellertid icke alltid göra, att hålla den angifna värmegraden,
och svåraste hindret för underhållandet af en jemn luft för
[1] Jemför Landtmanna-byggnader af C. E. Löfvenskiöld utgifne af C.
A. Forselius pag. 7, 8, 19 och 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0021.html
