Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Byggnadsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det ej möjligt, att för denna fastställa några bestämda
måttförhållanden. Den figur, som med kortaste
begränsnings-linier innesluter det största ytinnehållet, är qvadraten (en
liksidig och rätvinklig fyrkant). Denna form för en byggnad
fordrar således minst tak- och väggytor, och har äfven
fördelen att för det inre erbjuda de kortaste afstånden,
hvar-före den kan anses vara den billigaste och i visst afseende
beqvämaste. Dess användande kan emellertid ej långt
utsträckas, emedan den för byggnader af större omfång medför
stora svårigheter för den inre anordningen med afseende på
ljus m. m., samt dessutom blir ful i samma grad den
förstoras. Dock bör man ej aflägsna sig längre från denna form,
än hvad de inre anordningarne fordra, isynnerhet
vid’byggnader, å hvilka skönhetssinnet i hvarje fall ej får hafva stora
fordringar. För boningshusen skulle vi deremot vilja förorda,
att längden aldrig öfverstege dubbla bredden, men helst
för-hölle sig till denna som 3 till 2.
Uti allmogens långa och smala ladugårdsbyggnader och
många spridda hus ligger således en stor misshushållning,
och ville man uppsummera alla dessa omgifningsväggar och
takytor, så skulle man, med samma åtgång af
byggnadsämnen, i de flesta fall vinna betydligt större utrymme, och
få både billigare, varmare och beqvämare, om man
sammanbyggde på bredden. Hvad uthusen beträffar bör således
bredden tagas så stor, som de tillgängliga bjelk- och
sparr-längderna tillåta, såvida ej ändamålsenligheten kräfver ännu
större bredd, då man heldre må skarfva såväl bjelkar som
sparrar, eller använda spännstolar, om ej tillfälle till stöd finnes.
På rätta sättet att behandla längd-, bredd- och
höjdförhållanden ligger stor vigt, såväl med afseende på clet hela,
som detaljerna. Äfven <vid bestämmandet af byggnadens höjd
måste ändamålsenligheten ligga till grund, men det
ändamålsenliga är i detta afseende i första rummet det
lielso-samma. Ty värr visa dock allmogens, eljest till arealen ofta
nog stora, stugor, att detta ändamål ej af dem är högt
skat-tadt. Men utom det ohelsosamma och för sinnet
nedstämmande inflytande, som de låga rummen utöfva, äro de ock
för byggnadens yttre utseende högst ogynsamma. Några
timmerhvarf mer på samma grund och under samma tak ökar
obetydligt kostnaden, men gifver en luftighet, ett utrymme
och anseende åt byggnaden, som man i intet fall borde tveka
att på detta enkla och billiga sätt tillegna sig. För den
aldra minsta koja borde derföre stugan aldrig hafva mindre
höjd än 7V2 å 8V2 fot, samt väggarne utvändigt 10 å 12 fot,
så att åtminstone midten af vinden kunde få manshöjd. — Då
byggnadens bredd understiger 20 fot, bör man dock ej gifva
långsidan större höjd än 12 fot, och i intet fall bör man låta
höjden pa en gafvelsida öfverstiga bredden.
Det yttre takets form och lutning kan mycket omvexla,
och är beroende af täckning,sämnet, byggnadens bredd m. m.
Den enkla anordningen med tvenne oafbrutna takfält är
na-turligtnis både billigast och lättast att täta, under det att de
för ögat ofta så behagliga oregelbundna brytningarne af
väggar och tak sakna dessa fördelar i samma grad de förete
många vinklar och snögömmor. Då ej inre anordningens
be-qvämlighet ovilkorligen så fordrar, eller man har råd att
offra något för den yttre grupperingen, bör man således, så
litet som möjligt, afvika från det enkla och regelbundna. —
Yi återkomma längre fram vid fråga om takkonstruktioner
och täckningsämnen till de olika takformerna.
Under det man för hvarje byggnad måste betrakta
planindelningen samt .måttförhållandena i sin helhet, eller
massornas proportioner ocli gruppering såsom det första och
vigtigaste, får man dock för ingen del förbise detaljerna. Egnar
man ej dessa nödig uppmärksamhet, så kunna lätt de
fördelar man vunnit med afseende å det hela ganska väsendtligt
inskränkas. Det ändamålsenliga och det sköna behöfva ej
heller här göra inskränkningar på hvarandras områden. Man
må väl ihågkomma, att detaljerna, ej få bestämma
byggnadens karakter, men förklara, förhöja och fullända densamma,
hvilket mål man blott kan ernå genom att såsom allmän regel
fasthålla, att, ehvad byggnadsämne man än begagnar, låta
grundformer och konstruktioner enkelt och naturligt
framträda, utan att undangömma eller förställa dem, d. v. s. låta
det hela få uttryck af sanning.
Med detaljbestämmelser för en byggnads yttre förstå vi
emellertid ej blott orneringar och listverk, utan äfven och i
första rummet dörr- och ljusöppuingarnes proportioner, samt
deras rätta läge, såväl i plan som å höj dritningen. Ifrån de
reglor, som både beqvämlighet och en sund smak i detta
afseende uppställer, förete våra bondgårdar ganska vanställande
afvikeiser. Så ser man t ex. ganska ofta dörrar ock fönster
kastade helt oregelbundet utan symmetri och knappast i samma
höjd. I fråga om fönstrens proportion är ej sällan bredden
förherrskande. Detta sistnämnda, tillika med den alltför
vanliga anordningen, att blott några få tum skilja fönstren från
takfoten, har sin naturliga grund i det förut anmärkta
skadliga bruket, ätt bygga lågt och kan ej helt afhjelpas, med
mindre man släpper till några timmerhvarf.
Under antagande, att man har för sig pn envånings
framsida med tillräcklig höjd, bör man, för att få en utgångspunkt
för sina anordningar, alltid tänka sig en medellinie, och sedan,
såvidt det för den inre beqvämligketen är möjligt, anlägga
fönster och dörrar med hänseende till denna. Då nu
vägg-öppningarnes läge i plan, efter sammanjemkandet af de inre
och yttre fordringarne, är bestämdt, anläggas för boningshus
fönstren på 2,5 fots höjd öfver inre golfytan, oeh tagas ej
högre, än att minst lika mycket yttre väggyta återstår öfver
som under desamma. Fönstrens bredd i förhållande till den
sålunda gifna höjden bör helst vara ungefär som 5 till 7, men
i intet fall tilläte man sig, att för boningsrum anordna
qvadra-tiska eller liggande ljusöppningar. Då byggnaden af
hvarje-handa skäl ’måste inskränkas på köjdmåtten, så att man med
bibehållande af vacker form ej kan få tillräckligt ljus med
enkla fönster, må man heldre minska deras bredd och sätta
tvenne eller trenne fönster bredvid hvarandra till en grupp, en
anordning, som ger byggnaden ett lätt och behagligt utseende.
Omständigheter, hvilka i öfrigt böra tagas i betraktande
vid bestämmandet af en byggnads form, äro byggnadsplatsen
och hufvudmaterialet. Det är af vigt, att ej intvinga något
byggnadsämne i en för dess naturliga egenskaper främmande
form. Så bör t. ex. ej trähuset hafva bågformiga fönster,
som likna hvalf, hvilka äro stenhusets tillhörighet, ej heller
taklist som liknar sten o. s. v. — Att sammanblanda de olika
byggnadsreglorna för trä och sten, ehuru alltför vanligt på
landet, gifver anledning till dåliga konstruktionar och ökade
kostnader, hvarföre ett naturligt användande och
sanningsenligt visande af materialet bör vara hvarje
landtbyggmästares uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
