Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Tegeltillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket dock medför åtskilliga olägenheter. Den nu beskrifna
ältningen medelst trampning ersättes dock oftast af den s. k.
lerbråkan eller lerqvarnen, som vanligen består blott af en
starkt beslagen, upptill något vidgad tunna, i hvars midt en
rörlig, med i spiralform sittande knifvar försedd axel är
anbragt. Fig. 1 å taflan B visar plan och fig. 2 genomskärning af
en sådan lerqvarn. a är den upptill öppna trumman, i hvars
botten axeln b har sin stödpunkt. Upptill styres axeln af
den omgifvande ramställningen c. Vid axelns kringvridning,
som åstadkommes medelst svängbom och dragare,
genomarbeta de snedt och i spiralform ställde knifvarne d massan
fullständigt, samt tvinga den att nedtill uttränga genom
öppningen e i lafven f. Af vigt är att detta hål får lagom
storlek, så att å ena sidan leran ej fortare genomsläppes än att
den hinner tillräckligt väl genomarbetas, samt att å andra
sidan utsläppningen blir nog ymnig för att behålla maskinens
gång jemn och obehindrad. För att vinna detta ändamål
göres hålet temligen stort samt förses upptill med en lucka,
löpande i vertikala falsar så att den kan helt eller till
hvilken del som önskas afstänga hålet. Då qvarnen arbetar
öppnar eller tillsluter den s. k. mataren luckan allt efter behof,
i det han gifver noga akt på den utströmmande leran. g är
dragbommen, som här är enarmig och fästad vid axeln
medelst starka dubbla beslager såsom af fig. 3 ytterligare
förtydligas. Dragbommen kan eljest mycket enklare bestå af en
långbom, som på midten är fästad vid axeln och hvars ena
tjockare ända sväfvar fritt, bildande motvigt till den andra,
vid hvilken dragkraften är anbringad. Fig. 4 visar en knif i
större skala.
Vid ältningen, vare sig i tramplafve eller i lerqvarn,
tillsättes största delen, ungefär 3/4, af den sand som skall
användas till teglet; den vid formningen behöfliga sanden ersätter
det öfriga. För taktegel och s. k. formstenar, hvarvid lerans
fullkomliga utfällande i formen är af stor vigt, måste
naturligtvis också en särdeles noggranhet vid lerans beredning
iakttagas innan den lägges i qvarnen. En särskildt behandling —
s. k. slamning eller bearbetning med vatten i lafvar, hvarvid
leran, efter att hafva blifvit flytande samt fått på botten afsätta
stenar och sand, kan aftappas — blir i dessa fäll nödvändig,
såvida leran ej är af en synnerligt god och ren beskaffenhet.
Formningen af teglet, hvarmed man aldrig bör börja förr
än frystiden är förbi, sker hos oss allmänt för hand.
Maskiner finnas visserligen konstruerade för detta ändamål, men
de hafva blott i de länder hvarest tegeltillverkningen drifves
i långt större skala än hos oss vunnit någon allmännare
utbredning, hufvudsakligen för de dyra inköps- och
underhållskostnadernas skull. Formningen för hand är deremot ganska
enkel och fordrar för murtegel blott en ram af trä (se fig. 5)
eller ännu bättre af jern. Arbetaren neddoppar den först i
vatten och strör sedan derpå sand, hvarigenom släppning
vinnes. Härefter lägger han formen på ett bord, fyller
honom med lera, som öfverallt hårdt intryckes, och bortstryker
sedan den öfverskjutande leran med en liten kafle.
Slutligen utskakas stenen på ett med sand beströdt bräde, som
bäres till torkställningarne, eller också begagnas flyttbara
strykbord, som ställas inuti torkladan emellan
torkställningsraderna, då tegelslagaren sjelf omedelbart ur formen lägger
stenarne på ställningarne. För formning af taktegel, hvartill
leran måste vara något styfvare, består formen antingen af
ett plant bräde, försedt med en uppstående list, som
motsvarar teglets tjocklek och en fördjupning för klacken, då
den mjuka pannan efteråt får sin böjda form genom att
läggas öfver ett särskildt formbräde, eller också är sjelfva
formen försedd med denna böjning, så att tegelformen genast
kan läggas på torkbrädet. Vid tillverkningen af formarne
till hvarje slag af tegelgods är nödvändigt att taga i
betraktande, att leran under torkningen och bränningen krymper
tillsamman. Huru mycket större formarne derföre böra göras
utrönes säkrast genom att anställa prof. De gängse måtten
på murtegel hafva vi vid betraktandet af tegel såsom
byggnadsämne i en föregående afdelning anfört. En öfvad
tegelslagare formar ungefär 1200 st. af den större sorten och
2000 af den mindre på dagen. Likasom för formning af
murtegel har man äfven för formning af taktegel och annat
tegelgods åtskilliga mekaniska anstalter, hvilka vi dock, såsom
hos oss högst sällan använda, här förbigå.
Torkningen är vid tegeltillverkningen mycket
maktpåliggande. Ej tillräckligt torkade stenar kasta sig och spricka
sönder i ugnen, hvilket äfven är fallet om torkningen skett
för hastigt, i solen eller i starkt luftdrag, hvarvid blott ytan
stelnat under det att fuktigheten är qvar i stenens inre.
Torkningen måste derför ske långsamt, men i möjligaste mån
fullkomligt och likformigt ända igenom, så att stenbrottet visar
samma färg inuti massan, som på ytan. Man lägger för detta
ändamål de stenar, som skola torkas, på bräder, hvilka äro
beströdda med fin sand för att förhindra fasthäftandet vid
brädan. Torkningen sker vid ständiga tegelbruk i lador af
resvirke, hvars väggar man försedt med draghål eller ännu
bättre med lämmar, som efter behof kunna öppnas eller
slutas. Dessa lador innehålla nu torkställningar, som uppbära
de bräder, hvarå stenarne läggas. Då stenarne efter några
dagars torkning fått någorlunda fasthet resas de på kant för
att göra dem mera åtkomliga för luften. — Fig. 6 visar plan
af en torklada, a är en c:a 10 fot bred gång i midten, på
hvilken strykbordet b har sin plats, och hvarå detsamma
flyttas allt efter som torkställningarne c blifva fullsatta, d är
utgång till qyarnhuset, i hvars midt sjelfva qvarnen befinner
sig, omgifven af sumparne e. f är vandringen för dragare.
g äro trappor för det fall att torkladan är i 2:ne våningar.
Bränningen — den sista, men kanske också den mest
maktpåliggande af de bearbetningar leran måste undergå innan
den kan uppläggas som färdigt fabrikat — kan ske antingen
på fria fältet i s. k. milor eller ock i särskildt dertill murade
fasta ugnar, hvilka sednare konstrueras dels med dels utan
hvalfbetäckning. Såsom brännmaterial kan för såväl
fältugnar som fasta ugnar användas både ved, torf och stenkol,
af hvilka torfven, såsom hos oss allmänt förekommande, är
mycket att rekommendera. Den bör dock först kranas samt
ej användas förr än ett år efter upptagandet. Användandet
af fuktig, endast skuren men ej kranad torf medför stor
misshushållning, ty dels åtgår betydligt längre tid för bränningen,
hvarvid mer torf förbrukas, och dels blifva stenarne vanligen
detta oaktadt af mindre god beskaffenhet. Ugnarnes
konstruktion för olika brännmaterial skiljer sig blott deri att för
torf och stenkol s. k. rost måste användas.
Fältugnarne användas egentligen blott då man för eget
behof vill sjelf tillverka sitt tegel. Dessa ugnar, hvilka ej
fordra någon särskildt byggnad utan utgöras af sjelfva det
tegel som skall brännas, kunna i allmänhet ej heller lemna
så godt resultat, som de täckte ugnarne, ty oaktadt de förra
fordra mera brännmaterial, blifva stenarne dock ej så
likformigt brända. I vanliga fall får man i fältugnarne såsom
odugligt afräkna 10 procent af det insatta teglet.
Då en fältugn skall anläggas, så uppsöker man i närheten
af den plan hvarå formningen och torkningen sker en torr
och högt belägen plats, samt utjemnar och tillstampar här
marken för att förhindra ojemn sättning af ugnen. Om vi
antaga att ugnen skall anordnas för bränning med torf, så
uppställes först på högkant ett hvarf brändt tegel till den
utsträckning man önskar gifva ugnen. Härpå kommer ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
