Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malcom Sinclair af Director Odel ”har en stor och tit«
märkt förtjenst af innerlig Svenskhet och Varm
patriotism, men den är diktad i en gifven politisk och
Således oromantisk afsigt; är Uppfylld med beskrifningar och,
att vi si må säga, poesi-påfund, i stället för äkta poesi,
och har den herde-iklädning, som erinrar Om Dalinska
maneret, ehurnväl den i värde Uppväger alla den tidens
så kallade Herdeqväden.” Den börjar så: ”Sist när på
ljuflig blomsterplan Jag mina lam utförde , öeh satte mig
som jag var van, Der bäst jag lärkan hörde; Så kom till
mig en gammal man, Beprydd med silfvérhären , Han såg
mig ganska gunstigt an* Och hälsades god miren T* —
Derpå förde Gubben Celadon i ljufliga dalar i de saligas
land, som vackert beskrifveS. Vid ett präktigt
silfver-bord ser man de Tolf Svenska Carlar, bland hvilka den
Elfte satt och räkna1 pengar, och delte ut liksom enfai*
till sina barn och drängar. Den tolfte Carl var
sirlig, lång, med ögon o förskräckta söm på Unga örnar t
med näfvar knytta käckt som ramar på björnar, här
skuret till en krona, länder som berg. Hans rock var af
blått passabelt kläde* Då öppnades dörren och Sinclair
inkom for att berätta sitt mord. ”Ja, böljad* han, vårt
Svea är En dame, som stilla sitter, Och sina gröna
lagrar skär, Förnöjd med foglaqvitter: Hon dricker fridens
söta vin Ur Fredriks gyllne koppar, Och skådar med en
hurtig min På sina blåa Troppar* Hon klär sig som en
karl med hait och lider ingen mössa.*9 I de sista orden
framskymtar partisinnet nog bestämdt. Hela Styckets
form har mera spår af Dalinska konstpoesien, dess
af-fecterade form af herdevisa, med dess regelrätta
versi-fication och lätta form, än af folkvisan, som enkel och ,
okonstlad mest af allt saknar konstnärligt regelrätt form*
— Hönsgummans visa, författad i medlet af 18:de
seklet af O. Cardius, Pastor i Södermanland, är en
repeti-tionscnrs i Svenska Historien från Christina till Adolf
Fredrik. Hönsgummetonén är väl hållen och visan är
* ♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
