Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tollg nog, faen titan poesi eller ton af den romantisk*
folkvisans stil« 1 alla dessa visor ser faatt niera
bemödandet att imitera, an fram gang deri. hönsguråman
karakteriserar på sitt språk regenterna; hennes sång är
nationell i hvar koja*
Nu återkomma vi till den vida skönare efterklangen
af den rent lyriska folkvisan* kärlekssången, såsom vi
finna den hos Erik XIV9 Ekebladh och flera folkvisor
på 1600:talet. Den kungliga älskaren uttrycker sin
in-herliga karlek till sin Cathariha Månsdotter i en vatm*
melancholiskt rörande, enkel visa. ^Väl år den, som
Vidt från liöga klippor kan vandra på en nedrig han;
itans fot ofta från vågen slipper, som helst spasserar af
Och an» Hvar må följa sitt egit sinn; kär håller jag
min herdarinii. — lit stort slott Varder ofta skakadt Utaf
de hårda dunderslag: den som högt vill, stortes tillbaka
Och faller i bedröflig klag. — I stor haf gå stora vågor
Stormväder, klippor och hår dan vind; Den som är klok,
blifver vid de låga källor, som fins i dalen sih. — Ålan står
ofta för rikemans dörar, klappar, beh slipper dock
sällan in; Hos Phillis jag det ej behöfver, ty jag är
hennes och hon är min. — Har Phillis ej guld, ej stora
skatter, Så har hon dock det jag begär: Deu kärlek hoti
mig med omfattar, Är mig fastmer än guldet skär. —
Blänker hön ej af gyllend smyckie, Så blänker dock
hennes ögon skön: Alldeles är hon efter mitt tyckie, Fast
hön för androm synes gemen. — Den som vill må i
luften flyga, Mina vingar nå ej så högt. — Jag låter mig
fast öfvertyga, Till Phillis är mitt hjerta böjd t. — A
dieu, far väl, miii hj er tans lilja, Till sinom mlngom
tu-aendv göd natt! Det sker dock efter Ilertans vilja: Jag
den blifver, som jag har sagt. fl Var &c.” — Detta
bevisar, att den olycklige Erik var född till skald, och
måhända mer än till Konung, liksom Gustaf Adolfs två
Bvenskb visor, att han var mera född till Konung än skald.
— Den visa, som Gref Johan af Hoja diktade, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
