- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 2. Ifrån 1809 till 1839 /
466

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hor gisi, har trotsig, bar forheppmngtfullt!

Han sätter spetsen af sitt goda svärd
Få Nornans brost och säger: da skall vikal*’

Dessa rader innebära nyckeln till Frithiqfs karakt
och egentligen till hela poemet. Äfven den milde, fr
sälle, vänsälle, gamle Kung Ring förnekar ej denna ]
tionella egenhet, åtminstone i sitt dödssätt, och af d
ta skäl har jäg låtit honom ”rista sig med Geiersodc
visserligen en barbarisk plägsed, men dock karakterist
för tiden och folklynnet.

En annan egenhet i Nordbon^ lynne är ett visst \
lag för vemod och tungsinnighet, vanlig hos alla djup]
karakterer. Det går som en elegisk grundton genom a
våra gamla nationalmelodier, och i allmänhet genom a
det betydningsfullare i våra häfder; ty den ligger
bottnen af nationens hjerta. Jag har annorstädes si
om Bellman, vår mest nation.ela skald:

”Och märk det, vemodsdraget Öfver pannan,
ett nomliekt s&Dgardrag, en sorg i rosenröd t /”

ty detta vemod står icke i »strid med det lefnadsgla
och friska i nationallynnet; det ger det endast mera i
tensitet oth spänstighet. Det gifveti enlefnad sglädje (a
manna opinionen skyller Fransmännen derföre), som j
.terst hvilar på lattsinnighet; den nordiska hviiar på a.
var. Derföre har jag också i Frithiof sökt antyda den
. grubblande tungsinthet. Hans ånger öfver den ofrivif
ge tempelbranden, hans grubblande farhåga för Balde

”som sitter i skyn, skickar tankarne ned, som förmörka m

sinne alltjemt*’ (p. 1180

hans längtan efter den slutliga försoningen och inre lpgi
häntyda icke blott på ett religiöst behof, utan äfven o<
ännu mera på den for hvarje allvarsamnpure sinne, åtmii
■tona i norden, natnrliira lnttiincsii till sorfmodiehat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free