Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
nipper, kära minnen från hembygden, hade små-
ningom vandrat till pantbanken vid Brända Tom-
ten, och slutligen hade bankdirektören vägrat
att lemna något lån på en brosch af sämre gul
metall för hvilken Petrén dock hos en af Stock-
holms få ännu kvarlefvande enskilde pantlånare
sedermera lyckats låna ett par kronor, men mot
orimligt hög procent, hvars belopp genast afdrogs
och minskade den kontanta lånesumman med
hälften.
En afton hade familjen, efter långt uppehåll,
åter gått till Norrbro för att muntra upp sig
med musiken från Strömparterren. Men det var
slut med musiken. Strömparterren var stängd.
Det var höst.
”Redan!” utbrast fru Petrén, bedröfvad öfver
att icke ha fått njuta af sommaren.
Det sommarglada Stockholm hade familjen
Petrén aldrig lärt känna. Modern hade icke vå-
gat släppa ut barnen ensamma. BSjälf hade hon
aldrig tid, slutligen ej häller lust. Ofelia gret och
Horatio tjöt dagen i ända. Petrén kunde under
sådant oväsen omöjligt arbeta, äfven om han för
öfrigt haft förmåga dertill. Men oaktadt alla
försök att tysta barnen, uttryckte de oupphörligt
sitt högljudda missnöje. De längtade efter sol
och grönska, men genom de skumma fönsterru-
torna, mot hvilka de tryckte sina små ansigten,
sågo de i den grådaskiga gränddagern intet an-
nat än de smutsiga husväggarne midt emot med
de söndriga fönsterrutorna och trasorna stoppade
i hålen. De hörde icke något fågelkvitter, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
