Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
liknade smålandsdialekten. På den kunde Viktor
icke taga miste. Han var själf född ej långt
från Vernamo.
”Vi måste väl se Ristori en gång, käre pappa”,
yttrade Afrodite smeksamt, men det låg en viss
kraft och bestämdhet i det smeksamma.
Det var något alldeles förtjusande, tyckte
Viktor. En Smålands-Afrodite här i Rom, en
som både rörde sig och talade och kastade blic-
kar omkring sig. Det var något inom honom
som sade, att hon skulle i rikt mått ersätta ler-
klumpen som han knackat sönder. Och utan
betänkande lemnade han fransmannen helt bråd-
störtadt, skyndade fram till den gamle herrn och
det unga fruntimret, bugade sig ganska ledigt
och förestälde sig som en landsman till dem. Den
gamle herrn vardt mycket glad, skakade hand
både länge och väl med sin unge landsman och
utropade gång på gång:
”Nej, är herrn svensk!?”
Det såg ut som han icke hade träffat lands-
män på mycket länge, och likväl hade han icke
lefvat med andra än svenskar öfver alt dit han
kommit under sin långresa från Jönköping till
Rom.
Bekantskapen var således snart gjord. Fa-
brikör Hjärtfält behöfde icke mycket anstränga
sig för att förmå sin unge landsman att följa
med till Valle-teatern, där Ristori skulle för en
enda gång uppträda, samt att sedan lofva att
morgonen därpå besöka fabrikören och hans
dotter i Molaro-hotellet vid Via Gregoriana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
