Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 31 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmedlande emellan brosk- och benfiskar. Särskildt
beträffande skelettets utveckling gifva oss några
hithörande fiskar en god föreställning om, huru
brosket småningom undantränges af bensubstansen.

Andra ganoider åter närma sig en djurgrupp, hvilken
för oss har ett större intresse, därför att vi hos
denna finna förutsättningar för att lämna det våta
elementet och blifva landtdjur, hvilket åter är en
nödvändig förutsättning för en högre utbildning. Denna
grupp är lungfiskarna.

Fig. 23. Lungfisk (Protopterus annectens). (Efter Boulenger.)

Det för dessa djur i första rummet kännetecknande ligger
uttryckt i namnet: de äro, såsom alla fiskar,
utrustade med gälar men dessutom också med
lungor. Lungfiskarna (fig. 23) lefva i tropikerna
i floder och pölar, hvilka under den heta årstiden
helt eller delvis uttorkas. Så länge vattnets
beskaffenhet tillåter det, användas gälar som
andedräktsredskap; afdunstar vattnet eller blir
det odugligt för respiration, sättas gälarna tills
vidare ur tjänstgöring, och djuren andas atmosfärisk
luft medelst lungor, d. v. s. medelst stora pariga
eller opariga säckar, som stå i öppen förbindelse
med främre delen af tarmkanalen och på hvilkas insida
talrika veck uppbära ett rikt blodkärlsnät, i hvilket
gasutbytet, upptagandet af syre och afgifvandet af
kolsyra till den i lungorna befintliga luften kan
äga rum.

Fig. 24. Benfisk; ena kroppsväggen borttagen för att visa simblåsan (S); dp luftgången; m matstrupen.

Men hvarifrån hafva lungfiskarna fått sina lungor?
För att besvara denna fråga måste vi något närmare
granska en egendomlighet i benfiskarnas och
ganoidernas organisation. Flertalet af dessa är
försedt med en simblåsa, d. v. s. en med luft fylld
säck, hvilken är belägen omedelbart under ryggraden
och ofta genom en kanal (»luftgången») står i
förbindelse med tarmkanalen (fig. 24).

Hos flertalet har denna simblåsa åtminstone till sin
främsta uppgift att göra djurets specifika vikt olika,
d. v. s. därigenom att simblåsan sammantryckes,
blir djuret tyngre och sjunker ned i vattnet, medan
åter vid simblåsans utvidgning fisken blir lättare
och höjer sig upp till de öfre vattenlagren. Simblåsan
är alltså ett redskap i ställflyttningens tjänst. Hos
somliga fiskar har dess inre fått ett annat utseende
— talrika från simblåsans insida utgående veck
uppbära ett rikt nät af fina blodkärl — och dess
hufvudsakliga betydelse är ej längre att vara ett
ställflyttningsredskap, utan har den ombildats till
ett andedräktsorgan. Bland fiskarna anträffas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>