Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 32 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 25. Förenklade bilder af tre skeden i lungornas utveckling hos människan. S lungor; b luftstrupen; På matstrupen. (Efter Wiedersheim.)

flera mellanformer, som förmedla öfvergången från
fiskarnas vanliga simblåsa till lungfiskarnas lunga.

Skillnaden i lungans byggnad hos lungfiskar och högre
varelser är visserligen mycket betydande. Men dels
förmedlar en del grod- och kräldjur öfvergången; dels
erbjuda tidigare fosterstadier hos t. ex. människan
en omisskänlig öfverensstämmelse med lungfiskarnas
lunga och sålunda ock med fiskarnas simblåsa. Vi kunna
nämligen å mycket unga foster af fåglar och däggdjur
äfvensom å människofoster af 3—4 millimeters längd
iakttaga, huru från matstrupens främre vägg en liten
säckformig blåsa börjar att afsnöras (fig. 25). Till
en början står denna blåsa genom en vid mynning i
förbindelse med matstrupen; småningom blir
motsatsen mellan den säckformiga blåsan och den del,
som utgör sambandet mellan denna och matstrupen,
allt mera utpräglad, hvarigenom blåsan, ur hvilken
under utvecklingens vidare förlopp lungorna framgå,
och kanalen, som är anlaget till luftstrupen, komma
att visa en tydlig öfverensstämmelse med fiskarnas
simblåsa och luftgång. På ett något senare fosterskede
öfverensstämmer en människolunga i allt väsentligt
med grodlungan, sådan denna förblir under hela
sitt lif. Lungornas gradvis försiggående utveckling
afspeglas sålunda på det klaraste i fosterutvecklingen
(fig. 25).

Hittills företagna undersökningar rörande förhållandet
mellan fiskarnas simblåsa och de högre organismernas
t. ex. människans lunga berättiga oss säkert till
det påståendet, att simblåsan och lungan uppkommit
som utstjälpningar af tarmkanalens främsta del,
att de sålunda äro homologa d. v. s. anatomiskt
likvärdiga organ. För den logiskt närmast liggande
uppfattningen, att lungan är en ombildad simblåsa,
finnas däremot ännu ej afgörande erfarenhetsrön.

Lungfiskarna ha således förvärfvat lungor och därmed
förmågan att andas utanför vattnet. Men med afseende
på andra väsentliga delar af sin organisation
äro de fortfarande allt för mycket fiskar och för
litet bildbara för att kunna omdanas till verkliga
landtdjur.

Försöket att öfvergifva det våta elementet och att
på det torra skapa sig en tillvaro blir det först
en annan grupp af ryggradsdjuren, amfibierna,
beskärdt att med framgång utföra; deras mest
bekanta representanter äro vattenödlor, grodor och
paddor. Ehuru vår kunskap om amfibiernas forntid ej
på långt när räcker till för att skänka oss någon
noggrannare föreställning om deras samband med
närmast lägre djurformer, lungfiskar och ganoider,
så gifva oss däremot amfibiernas både inre byggnad
och individuella utvecklingshistoria fullkomligt
ojäfaktiga bevis på, att de äro de ursprungligaste,
de minst omdanade bland alla på land lefvande
ryggradsdjur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>