Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 40 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framkallat afvikelserna från kräldjuren. Flygförmågan
har genomsyrat fågelns hela kroppsbyggnad och i
viktiga afseenden ställt denna på ett funktionellt
högre plan. Sålunda har studiet af fosterutvecklingen
ådagalagt, att fåglarnas kanske mest i ögonfallande
särmärke: fjädrarna ej äro något annat än en vidare
utbildning af kräldjurens fjäll. Med fjäderbeklädnaden
åter står förvärfvet af en högre kroppstemperatur i
samband: till skillnad från kräldjuren äro fåglarna
varmblodiga, d. v. s. kroppens värmealstring
är så betydande, och den fjäderbeklädda huden
förmår hindra en starkare värmeutstrålning, så att
kroppstemperaturen håller sig i det närmaste konstant
och endast i ringa grad är beroende af den omgifvande
luftens värmegrad. Blodets härmed sammanhängande
fullständigare syrsättning möjliggöres därigenom att
vissa anordningar i blodomloppsorganen, som kräldjuren
hafva gemensamma med de lägre ryggradsdjuren, hos
fåglarna uppnått en högre utbildning. Såsom en följd
af de större fordringar, som ett mera kompliceradt
lefnadssätt — den högre utbildningen af yngelvård och
af könslif samt flygförmågan — ställer på hjärnan,
har också denna, särskildt stora och lilla hjärnan,
hos fåglarna uppnått en högre utveckling än hos
kräldjuren (Fig. 33).

Fig. 38. Unge af myrpiggsvin, nyss utkrupen ur ägget, med intorkade rester af fosterhöljena (efter Semon).

Knappast något annat organsystem är starkare påverkadt
af den för fåglarna egendomliga ställflyttningen
än benbyggnaden (fig. 34). I öfverensstämmelse med
arten af denna ställflyttning förete lemmarna en
anmärkningsvärd arbetsfördelning: endast bakbenen
uppbära kroppen vid gående eller hvila, medan
framlemmarna med få undantag uteslutande användas
som flygredskap. Att flertalet ben äro luftfyllda,
hvarigenom deras vikt betydligt nedsättes,
står naturligtvis också i intimaste samband med
flygförmågan. Men trots dessa och andra ombildningar,
som betingats af rörelsesättet, visar skelettet
liksom andra organsystem i sina grunddrag mycket
större öfverensstämmelse med kräldjuren än med andra
ryggradsdjur.

Denna på anatomiska och embryologiska fakta grundade
uppfattning af fåglarnas förhållande till kräldjuren
har vunnit en lysande bekräftelse genom en del
geologiska fakta, hvilka gifva oss anledning att i
ett följande kapitel återkomma till detta spörsmål.

Sedan gammalt ha däggdjuren uppfattats som den
grupp af varelser, hvilken i mer än ett afseende är
den högsta uppenbarelsen af organisk tillvaro. En
intimare inblick i vissa drag af däggdjurens byggnad
och utveckling blifva vi tillfälle att erhålla, då vi
rycka det egentliga föremålet för vår undersökning,
människan, närmare in på lifvet. Här blott några
vägledande synpunkter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>