Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Radiovågornas utbredning. Jonosfären - 2. Jonosfärens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOVÅGORNAS UTBREDNING. JONOSFÄREN
och återfinnande kunnat tillgodogöra sig. På grund av det med ökad
höjd avtagande lufttrycket blir även denna metod stängd, då man
kommer över en viss höjd. Luftlagren däröver ha med undantag av
vissa spektrografiska studier varit oåtkomliga, intill dess man fann,
att radiovågorna kunde tagas i bruk som hjälpmedel vid denna
forskning.
Många av de teorier, som tidigare uppställts rörande förhållandena
i lufthavets högre delar, ha på sistone kullkastats. Tidigare trodde
man exempelvis, att atmosfären i sin yttre periferi bestod av väte
och helium, under det att senare undersökningar på spektrografisk
väg visat, att huvudbeståndsdelarna utgöra syre och kväve. Detta
klarlades framför allt vid de observationer, som gjordes under det
s. k. polaråret 1933. Lufttrycket i atmosfärens yttre delar eller
jonosfären är så litet, att vi närmast kalla det för vakuum. Delvis
tack vare detta ringa lufttryck och den ringa luftmängd, som finnes
kvar, kunna de elektriska fenomen utspelas, som göra de högre
luftlagren verksamma i fråga om radiostrålningen.
I denna del av atmosfären eller jonosfären finnas alltid
positiva och negativa elektriskt laddade joner liksom fria elektriskt
laddade elektroner. Det är framför allt de senare, som på grund
av sin elektriska laddning kunna påverka radiovågornas
fortplantning eller öva inflytande på de fenomen, som äga rum inom denna
del av lufthavet. En elektron är en synnerligen liten tingest, déss
massa är endast cirka 10-27 gram (d. v. s. 0,ooo...i med 26
nollor mellan decimalkommat och ettan), dess elektriska laddning
15,9 • IG-20 coulomb. I jämförelse med elektronerna äro jonerna
cirka 50 000 gånger större, ehuru även de tydligen ofattbart små.
Redan år 1902 förutsades befintligheten av ett i atmosfärens
högre del beläget, jorden omslutande starkt joniserat skikt. Detta
skedde samtidigt och oberoende av varandra av tvenne forskare,
Kenelly i Förenta staterna och Heaviside i England. Skiktet har
därför fått namnet Kenelly- eller Heavisideskiktet. Man trodde
länge, att detta var den enda joniserade zon, som fanns i atmosfären.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
