- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
89

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.
89
undrad, att jag talte lika såsom dät warit ord,
fast han äj förstod hwad dät war.
Medlertid kunde jag äj hålla mig från
suekande och gråt; och lät honom genom mit
hufwuds wänningar förstå, huru hårdt han klämde
mig, med sin tum och finger; han förstod mig,
hölt up Wästskörtet och lade mig sakteligen
däruti; Strax begaf han sig till sin Husbonde, som
war en förmögen Bonde, och dän samma, som
jag först blef warse i åkeren.
Bonden tog ett kårt stycke af Halmen, wid
lag så stort, som en wanlig Käpp, och
uplyftade mäd dät samma mitt Wästskört, som han
tyktes taga för en del af mitt skinn. Han blåste
uppå mina Hår, att så mycket bättre få se mitt
Ansikte. Han kallade sina Drängar, och frågade
dem (så mycket jag kunde märka) om de
någonsin sedt i Marken något Diur, som liknade mig.
Ändteligen satte han mig sakta fyrfota på
marken; Men jag stod upp, och geck alfwarsamt
fram och tilbakars, att wisa dåt jag äj ämnade
springa bårt, de satte sig rundt om mig, att så
mycket bättre taga wara på min rörelse: Jag
tog Hatten af, och giorde en ödmiuk bugning
för Bonden, kastade mig för hans fötter,
uplyftade mine händer och hufwud, och talte några
ord, så starkt, som jag förmådde. Jag tog fram
en Pung full med Gullpänningar, och räckte
hånom dän mäd ödmiuka åthåfwor. Han tog
hånom emot uti sin flata hand och satte hänne när
til ögonen, på dåt han skulle kunna se, hwad
dåt wore. Och på slutet petade han måd en ånap-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free