- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
90

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Resan til
90
nåls udd, som han tog utur Råckärmen, på
Pungen och wände hånom i handen, men han
kunde äj förstå, hwad dät war. Då teknade
jag att han skulle lägga handen på Marken,
sedan tog jag Pungen, öpnade hånom och
strödde alla Pänningarne uti handen. Däribland
woro ser Spanska Mynt hwardera af fyra Pistoler.
förutan 20 eller 30. stycken, som woro mindre.
Jag såg honom wäta ändan af lilla Fingret på
Tungan, och taga upp en af de största och sedan
en annan; Men han begrep äj, som jag tykte,
hwad dat war. Han teknade mig, att lägga däm
i Pungen igen och hånom i min Börsäck.
Af alt detta kåm Bonden på den tankan,
att jag måtte wara ett litet förnuftigt Diur. Han
talte mig åfta till, men bullret af hans röst,
föttog mig hörslen, som dät ske plägar, wid en
wattuqwarn; emedlertid hörde jag, att dåt war
rena ord. Jag swarade så hårdt som jag
förmådde, i många språk, och han lutade sina öronpå
en famn när; men fåfängt. Sedan lät han Fål
ket gå till sitt arbete, tog fram Näsduken utut
sickan, lade hånom dubbel öfwer wänstra
halden, som han lagt på Marken och teknade, att
jag skulle gå dit, som jag lätt kunde giöra,
after som handen äj war tiåckare, än som en Föt.
Jag giorde så; och af fruktan att falla neder
lade jag mig längs äfter Näsduken, uti hånom
instwäpte han mig, och på dät sättet bar mig
hem. Han kallade sin Hustru och wiste mig föt
hänne; men hon skrek, det måsta hon förmådde,
och sprang tilbakars, som Qwinfålken i Engen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free