- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
90

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knapnåls udd, som han tog utur Råckärmen, på
Pungen och wände hånom i handen, men han
kunde äj förstå, hwad dät war. Då teknade
jag att han skulle lägga handen på Marken,
sedan tog jag Pungen, öpnade hånom och
strödde alla Pänningarne uti handen. Däribland
woro sex Spanska Mynt hwardera af fyra Pistoler.
förutan 20 eller 30. stycken, som woro mindre.
Jag såg honom wäta ändan af lilla Fingret på
Tungan, och taga upp en af de största och sedan
en annan; Men han begrep äj, som jag tykte,
hwad dät war. Han teknade mig, att lägga däm
i Pungen igen och hånom i min Börsäck.

Af alt detta kåm Bonden på den tankan,
att jag måtte wara ett litet förnuftigt Diur. Han
talte mig åfta till, men bullret af hans röst,
förtog mig hörslen, som dät ske plägar, wid en
wattuqwarn; emedlertid hörde jag, att dät war
rena ord. Jag swarade så hårdt som jag
förmådde, i många språk, och han lutade sina öron på
en famn när; men fåfängt. Sedan lät han
Fålket gå till sitt arbete, tog fram Näsduken utur
fickan, lade hånom dubbel öfwer wänstra
handen, som han lagt på Marken och teknade, att
jag skulle gå dit, som jag lätt kunde giöra,
äfter som handen äj war tiåckare, än som en Fot.
Jag giorde så; och af fruktan att falla neder
lade jag mig längs äfter Näsduken, uti hånom
inswäpte han mig, och på dät sättet bar mig
hem. Han kallade sin Hustru och wiste mig för
hänne; men hon skrek, det mästa hon förmådde,
och sprang tilbakars, som Qwinfålken i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free