- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
99

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 2. Bondens Portrait äller Sedbild. Gulliver föres till en Stad, hwaräst en Marknad blef hållen, och därifrån till Hufwudstaden. Berättelse om hela resan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.
dåt
ide,




hwitreusdärbara
lålt



ät-Sabugade
och
min
som

jflog,

Luf-Han
wist
som
för
ästa
rån.
jag
änge
de
imig
lum-
99
Glumdalklicht däruti, då hon berättade mig
dät, som Modren sagt för hänne. Dän
stackars Flickan satte mig uti sitt knä, och gret
bitterligen. Hon fruktade, att mig skulle
något ondt wederfaras, at jag blefwe lam, halt
äller ock sönderkråssad af dät grofwa och
fägktiga Fålket, som skulle handtera mig hårdt.
Äfter som hon märkte, att jag af naturen war
blygsam och ganska öm om min heder, så
jämrade hon sig däröfwer, att jag skulle wara
twungen, att för Pänningar, låta wisa mig
för dän gemenaste Fålkhopen. Hon sade att
hännes Pappa och Mamma hade wäl låfwat,
ått Grildrig skulle höra hänne till; men hon
kunde wäl se, att de narrade hänne, som de
giordt dät förbigångne året, då de låddes
gifwa hänne ett Lam, som de likwäl sålde till
Slaktaren så snart dät blef fett. Jag för min
del, måste tilstå, att jag mindre sörgde, än
som hon. Jag hade ett ganska godt håpp, som
altid låg mig i hufwudet, att jag än en gång
skulle åter kåmma i min frihet. Och hölt jag
före, att dän försmädelsen till att wärda förd
hit och dit, som ett widunder, wore en sådan
olycka, som aldrig kunde mig förwitas, äj
häller befläcka min ära, när sag återkämmo
till mitt Fädernesland; emädan som ssälfwa
Kånungen i Engeland, skulle wara nödsakad ätt
undergå samma öde, om han warit i mitt ställe.
Min Husbonde slöt mig in, utt en liten
Låda, som hans Wän rädt hånom till, och
fördemig dän sörst infallne Narknadsdagen till
nä-G
sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free