Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oförgätlige, alltid glade och liflige gubbeu i frihet och
fröjd och rolighet — åtminstone ett par tre tunga vagnar,
fulla med barn och ungdom, gifta och ogifta, änkor och
faderlösa. liedan själfva färden ut från staden var en
fest. Bittida söndagsmorgonen genom Roslagstullen, förbi
Albano och Kräftriket, till Stocksunds färja, där alla
skulle gå ur i backen, Danderyds gamla kyrka och Ensta
gästgifvaregård, hvarifrån vägen tager af ner till
Häst-ängen, med gubben i solskenet, väntande oss bland sina
bin och blommor.
Vid sista grinden var en fröjd att strax få störta ut
i backar och hagar, klänga i träden, rifva sönder byxorna
och gunga, plocka hallon och måla ner sig med blåbär,
hvarefter i själfva trädgården äta röda stickelbär från
buskarna eller vinbär, sura, gröna och blå, tills magen
började kännas fyrkantig. Det blef då tid att makligt
hvila, som en turk, i den gamla kiosken nere i vassen
vid sjöstranden. Öfverstelöjtnanten hade i sin ungdom
varit i Konstantinopel och därför kallades »kiosken» en
gammal maskeradvagn, som förmodligen nyttjats vid något
hofupptåg på Karl den elftes tid, när drottning Hedvig
Eleonoras hofdamer styrde ut sig som Diana och Dafne
och Polymnia i silfverbrokad och förgyllda solfjädrar.
Djupa spår efter hofdamer funnos väl icke mer, men den
gamla triumfvagnen med sin baldakin stod ändå så
förnäm som en öfverhofmästarinna hos änkemarkgrefvinnan
af Hessen-Kassel. Inne i rummen fanns det hundratals
gamla kopparstick att betrakta och skratta åt, holländska
och engelska estamper, klistrade tillsamman på väggarna
liksom tapeter. Imitationer af Watteau och Boucher i
rödkrita, landskap i aquatinta eller flamländska bönder
efter Teniers och Oslade, kermessen i Haarlem, glada
imaginationer, burleska och befängda. Men i
öfverste-löjtnantens eget lilla rum bland böckerna hängde öfver
soffan en oljefärgstafla, ett gammalt originalporträtt af
Swedenborg, som jag sedan köpte och som ännu finnes
kvar där ute. Jag minnes ännu det lilla smörgåsbordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
