Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
föraren avsides och utbad mig av honom några
upplysningar angående denna sköna flickas förhållanden.
Han kunde endast lämna mig mycket allmänna sådana.
— Vi ha hämtat henne från spinnhuset, meddelade
han, på order av polismästaren. Det ser icke ut, som
om hon hade varit insatt där för några lovliga
förehavanden. Jag har sökt förhöra henne flera gånger
under vägen, men hon tredskas med att ingenting
svara. Emellertid, fastän jag icke fått order att skona
henne mer än de andra, kan jag dock ej underlåta att
något vårda mig om henne, emedan hon synes mig
vara litet förmer än sina kamrater. Där ser ni en ung
man, tillade han, som bättre än jag skulle kunna
upplysa er om orsaken till hennes olycka; han har följt
henne ända från Paris så gott som utan att ett
ögonblick upphöra med sina tårar. Han måste vara hennes
broder eller hennes älskare.
Jag vände mig åt det hörn av rummet, där den
omförmälde unge mannen satt. Han tycktes försänkt
i djupa grubblerier; jag har aldrig skådat en mera
levande bild av sorgen. Han var enkelt klädd, men
man igenkänner vid första ögonkastet en man av börd
och bildning. Jag närmade mig honom, han reste sig,
och jag skönjde i hans ögon, i hans drag och i alla
hans rörelser en så förnäm och ädel prägel, att jag
kände en naturlig böjelse till välvilja för honom.
— Låt mig icke störa er, sade jag och satte mig
vid hans sida, men skulle ni vilja vara så artig och
tillfredsställa mitt begär att lära känna detta intagande
fruntimmer, som ingalunda synes mig skapad för den
sorgliga belägenhet, vari jag ser henne?
Han genmälde hövligt, att han icke kunde meddela
mig vem hon var utan att giva sig själv till känna och
att han hade viktiga skäl för att önska förbliva okänd.
— Jag kan emellertid säga er vad dessa uslingar
alltför väl veta, fortfor han, pekande på stadstjänarna,
nämligen att jag älskar henne med en passion så
våldsam, att den gör mig till den olycksaligaste av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
