16 levande. Jag har uppbjudit allt i Paris för att erhålla hennes frihet, men böner, list och våld ha varit fåfänga. Jag har tagit mitt parti att följa henne, skulle hon än gå till världens ända. Jag ärnar inskeppa mig tillsammans med henne och fara över till Amerika. Men något som vittnar om den ytterligaste omänsklighet är att dessa fega skälmar, tillade han syftande på stadstjänarna, icke vilja tillåta mig att nalkas henne. Min plan var att angripa dem öppet några mil från Paris. Jag hade värvat fyra karlar, som lovat mig sitt bistånd för en ansenlig summa; de förrädarna lämnade mig i sticket och avveko med mina penningar. Omöjligheten att vinna framgång med våld förmådde mig att nedlägga vapnen. Jag föreslog stadstjänarna, att de åtminstone skulle låta mig följa dem, och erbjöd mig att vedergälla dem därför; begäret efter vinning kom dem att samtycka härtill. De ville ha betalt för varje gång de tillstadde mig att tala med min käresta. Min pung har tömts på ringa tid, och nu då jag är fullkomligt barskrapad, äro de nog barbariska att rått stöta mig tillbaka, så fort jag tar ett steg åt hennes håll. Det är endast en liten stund sedan de, då jag deras hotelser till trots dristat närma mig henne, hade oförsyntheten att höja gevärskolvarna mot mig. För att tillfredsställa deras girighet och sätta mig i stånd att till fots fortsätta färden är jag nödgad att här sälja en usel häst, som hittills tjänat mig till fortskaffningsmedel. Ehuruväl han syntes avlägga denna redogörelse med ganska stor sinnesro, fällde han några tårar, då han slutade densamma. Detta äventyr tycktes mig höra till de sällsammaste och mest rörande. — Jag vill icke truga er, sade jag, att för mig yppa hemligheten med era förhållanden; men kan jag vara er till gagn i något, så erbjuder jag villigt mina tjänster. — Ack! återtog han, jag skönjer icke den ringaste ljusning för hoppet; jag har intet annat val än att