- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
26

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

han en yngling med moget vett och ett högeligen
stadgat levnadssätt; han höll mig kär med en
utomordentlig tillgivenhet. Åsynen av en så täck flicka som
mademoiselle Manon, min angelägenhet om att
ledsaga henne och min iver att avlägsna honom hade
hos honom uppväckt några misstankar om min kärlek.
Han hade icke vågat återvända till värdshuset, där
han lämnat mig, av fruktan att förnärma mig med sin
återkomst; men han hade gått att invänta mig i min
bostad, där jag fann honom, då jag kom, ehuru klockan
var tio på kvällen. Hans närvaro förtretade mig, och
han varseblev med lätthet det tvång den pålade mig.

— Jag är viss om, yttrade han utan omsvep, att du
ruvar över något förehavande, som du vill dölja för
mig; jag ser det på din uppsyn.

Jag svarade honom ganska tvärt, att jag icke var
pliktig att avlägga räkenskap för honom över alla mina
förehavanden.

— Nej, genmälde han, men du har städse behandlat
mig som en vän, och denna egenskap förutsätter någon
tillit och öppenhet.

Han ansatte mig så hårt och så länge med böner
om att jag skulle röja min hemlighet, att jag, som
aldrig plägat undanhålla något för honom, utan
förbehåll anförtrodde honom min passion. Han mottog
min bekännelse med tecken till missnöje, som kommo
mig att darra. Jag ångrade i synnerhet min
indiskretion att yppa min plan till flykt. Han sade, att han i
alltför fullkomlig måtto var min vän för att icke med
all makt sätta sig däremot, att han först ville
föreställa mig allt vad han trodde vara i stånd att
avvända mig därifrån, men att han, om jag icke därefter
avstode från detta olycksaliga beslut, aktade varsko
personer, som med visshet skulle kunna hejda mig.
Därpå höll han ett allvarligt förmaningstal, som räckte
över en kvarts timme och som likaledes utlöpte i en
hotelse att angiva mig, om jag icke gav honom mitt
ord på att uppföra mig med mera förstånd och reson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 12 16:17:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free