Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
vår avresa från Amiens. Huru häftig min passion än
var för Manon, visste hon dock övertyga mig, att hon
icke hyste en ringare för mig. Vi voro så föga
återhållsamma i våra ömhetsbetygelser, att vi icke hade
tålamod att vänta, till dess vi blevo allena. Våra
postiljoner och vårt värdfolk betraktade oss med
förundran, och jag märkte, att de voro häpna över att
se tvenne barn vid vår ålder, som tycktes älska
varandra till ursinne.
Våra giftermålsplaner voro förgätna i Saint-Denis,
vi förgrepo oss på kyrkans rättigheter och funno oss
makar, innan vi tänkt oss för. Visst är, att med min
ömma och beständiga natur skulle jag varit lycklig
för hela livet, om Manon förblivit mig trogen. Ju
mera jag lärde känna henne, desto flera nya ljuva
egenskaper uppdagade jag hos henne. Hennes vett,
hennes hjärta, hennes blidhet och hennes skönhet
bildade en så mäktig och så tjusande boja, att jag
skulle satt hela min lycka uti att aldrig slippa loss
ur den. Fasansfulla omkastning! Det som vållar
min förtvivlan hade kunnat skapa min sällhet! Jag är
vorden den olyckligaste av alla människor genom
denna samma beständighet, av vilken jag hade rätt att
vänta mig den ljuvaste lott och den fullkomligaste
kärlekslön.
ur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
