29 II. Vi hyrde en möblerad lägenhet i Paris; det var vid V... gatan och, till min olycka, i närheten av monsieur de B., en namnkunnig generalförpaktare. Tre veckor förgingo, under vilka jag var så uppfylld av min passion, att jag föga tänkte på min familj och på den sorg min fader måste känna över min frånvaro. Då emellertid liderligheten icke hade någon andel i mitt levnadssätt och Manon ävenledes uppförde sig med mycken anständighet, bidrog det lugn, vari vi levde, till att småningom erinra mig om min plikt. Jag beslöt att, om det var görligt, försona mig med min fader. Min käresta var så täckelig, att jag ingalunda betvivlade, att hon skulle behaga honom, om jag funne utväg att låta honom lära känna hennes sedighet och hennes värde; med ett ord, jag smickrade mig med att av honom kunna erhålla tillstånd att äkta henne, sedan jag besvikits på hoppet att kunna det utan hans samtycke. Jag meddelade Manon denna plan och lät henne förstå, att förutom kärlekens och pliktens bevekelsegrunder även nödens kunde hava något att säga härvidlag, ty våra tillgångar hade övermåttan smält ihop, och jag begynte frångå min mening, att de voro outtömliga. Manon upptog detta förslag med köld. Då emellertid de svårigheter hon förebar däremot endast här-flöto ur själva hennes ömhet och hennes fruktan att förlora mig, om min fader icke bifölle vår avsikt efter att hava erfarit vår uppehållsort, hyste jag icke den ringaste misstanke om det grymma slag man beredde