36 om min klokskap; men hoppades han, att detta lilla äventyr skulle göra mig förståndigare. Jag fattade detta tal i den mening, som förliktes med mina planer. Jag tackade min fader för hans godhet att tillgiva mig och lovade att vinnlägga mig om ett mera lydigt och ordentligt uppförande. I djupet av mitt hjärta triumferade jag, ty såsom förhållandena nu ordnade sig, betvivlade jag ingalunda, att det skulle beredas mig lägenhet att avvika från hemmet redan före morgonens inbrott. Vi satte oss till bords för att intaga aftonmålet, och de gycklade med mig över min erövring i Amiens och min flykt med denna trogna älskarinna. Jag höll god min vid nålstyngen och till och med fägnade mig åt att få tala om det, som stadeligen upptog mina tankar. Men några ord, som min fader lät undfalla sig, kommo mig att med den ytterligaste uppmärksamhet spärra upp öronen. Han talade om förräderi och om en tjänst, som monsieur de B. i eget intresse skulle hava bevisat. Jag vart bestört vid det jag hörde honom uttala detta namn och bad honom ödmjukt att förklara sig närmare. Då vände han sig mot min broder och tillsporde denne, om han icke förtalt mig hela historien. Min broder genmälde, att jag förefallit honom så stilla på vägen, att han icke trott mig behöva detta botemedel för att tillfriskna från min dårskap. Jag varseblev, att min fader tvekade, om han skulle fortsätta att förklara sig, men jag besvor honom så enständigt därom, att han ställde mig till freds eller rättare grymt förkrossade mig med den mest fasansfulla redogörelse man kan föreställa sig. Han frågade mig först, om jag hela tiden varit nog enfaldig att tro, att jag var älskad av min käresta. Jag svarade dristeligen, att jag var viss därom och att intet kunde ingiva mig det ringaste tvivelsmål därutinnan. — Ha ha ha! skrattade han av alla krafter, detta är förträffligt! Du är en näpen oskuld, och jag tycker verkligen om att se dig hysa dylika känslor. Det är