44 Han gjorde mig förebråelser för denna suck, som röjde en kvardröjande svaghet för henne, och han lovordade så listigt min förträffliga karaktär och mina goda anlag, att han redan vid detta första besök lyckades hos mig väcka en livlig åtrå att liksom han avsäga mig alla denna världens nöjen och inträda i det andliga ståndet. Jag fann sådant behag i denna tanke, att jag, då jag blev ensam, sysselsatte mig uteslutande med den. Jag drog mig till minnes vad biskopen av Amiens hade yttrat, då han gav mig samma råd, och de gynnsamma förutsägelser han fällt för den händelse, att jag skulle välja denna bana. Fromheten hade även sin andel i mina överläggningar. — Jag skall föra ett sedigt och kristligt liv, tänkte jag- Jag skall ägna mig åt studier och åt religionen, vilket skall hindra mig att tänka på kärlekens farliga nöjen. Jag skall förakta vad hopen beundrar, och då jag nogsamt känner, att mitt hjärta icke kan åtrå annat än vad det aktar, kommer jag att erfara lika litet anfäktelser som begär. Därefter uppgjorde jag på förhand en plan till ett fridfullt och ensligt leverne. I denna ingick ett avlägset beläget hus med en liten lund och en sakta rinnande bäck vid ändan av trädgården; vidare ett bibliotek av utvalda böcker, ett litet antal dygdiga och vettiga vänner samt ett anständigt men tarvligt och måttligt bord. Därtill fogade jag en brevväxling med en vän, som skulle vistas i Paris och hålla mig underrättad om vad som skedde i världen, mindre för att tillfredsställa min nyfikenhet än för att förlusta mig över människornas narraktiga bråk. — Blir jag icke lycklig då? slutade jag. Bliva icke alla mina anspråk uppfyllda? Visst är, att denna plan i högsta grad tillmötesgick mina böjelser. Men då jag lyktat denna visa anordning, förnam jag, att mitt hjärta krävde ytterligare något och att, om intet skulle fattas mig i den