45 mest förtjusande enslighet, måste jag ha Manon till sällskap där. Då emellertid Tiberge fortfor att träget besöka mig för att styrka mig i det uppsåt han ingivit mig, grep jag ett tillfälle att yppa detsamma för min fader. Han förklarade sin avsikt vara att lämna sina barn frihet i deras val av kallelse, och för vad jag än ville bestämma mig, förbehöll han sig endast rättigheten att bistå mig med sina råd. Dylika gav han mig synnerligen förståndiga, vilka mindre syftade att avskräcka mig från min plan än leda mig därhän att med full insikt omfatta den. Det led mot begynnelsen av ett nytt skolår. Tiberge och jag kommo överens om att tillsammans gå in vid Saint-Sulpiceseminariet, han för att avsluta sina teologiska studier, jag för att börja mina. Hans förtjänster voro stiftets biskop bekanta, och erhöll han fördenskull före vår avresa av denne prelat ett förmånligt prebende. Min fader, som trodde mig fullständigt botad för min passion, gjorde ingen svårighet vid att låta mig fara. Vi anlände till Paris, där Malteserkorset utbyttes mot prästkaftanen och namnet chevalier des Grieux mot titeln abbé. Jag vinnlade mig om studierna med så mycken flit, att jag inom få månader gjorde utomordentliga framsteg. Jag använde till dem en del av natten och lät icke ett ögonblick av dagen gå förlorat. Mitt anseende vart så lysande, att man redan lyckönskade mig till de värdigheter jag icke kunde förfela att uppnå, och utan att jag ansökt därom, infördes mitt namn på listan över prebenden. Fromheten försummades lika litet, jag ägnade mig med brinnande nit åt alla gudaktighetsövningar. Tiberge var hänryckt över vad han betraktade som sitt verk, och jag har upprepade gånger sett honom under tårar berömma sig av det han kallade min omvändelse. Att de mänskliga föresatserna äro underkastade växling, det har aldrig förundrat mig; en passion