Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
reda vilkendera det var av dessa bägge känslor) ingav
henne intresse för ett namn så likt mitt. Hon begav
sig fördenskull till Sorbonne jämte några andra damer
och bevistade min disputation. Tvivelsutan beredde
det henne föga svårighet att igenkänna mig.
Jag hade icke den ringaste aning om hennes
närvaro. På sådana ställen finns det, som bekant, avskilda
små rum för damerna, där de döljas av ett förhänge.
Jag återvände till Saint-Sulpice höljd av ära och
överöst med komplimanger. Klockan var då sex på aftonen.
Strax efter min hemkomst underrättades jag, att en
dam önskade råka mig, varpå jag omedelbart begav
mig till samtalsrummet. Gud, vilken överraskande
uppenbarelse! Där fann jag Manon. Det var hon,
men långt älskligare och mera strålande än jag
någonsin sett henne. Hon gick på sitt adertonde år; hennes
behag överträffade allt, som kan med ord beskrivas;
det var ett utseende så fint, så ljuvt, så fängslande,
det var som kärleken själv! Hela hennes gestalt
syntes mig som en förtrollning.
Jag blev stående förlamad vid hennes åsyn, och ur
stånd att sluta mig till syftet med detta besök bidade
jag skälvande och med nedslagna ögon, att hon skulle
förklara sig. Hennes förvirring var en stund icke
ringare än min, men då jag framhärdade i min tystnad,
lade hon handen över ögonen för att dölja några tårar.
Därpå sade hon med blyg stämma, att hon väl
medgav, det hennes trolöshet förtjänade min avsky, men
att, om jag verkligen någonsin hyst tillgivenhet för
henne, jag hade visat alltför mycken hårdhet, som
låtit tvenne år förgå utan att underrätta henne om
mina öden, och att jag röjde ytterligare sådan genom
att se henne, i det tillstånd, vari hon nu befann sig
inför mig, utan att säga henne ett ord. Det själsuppror
jag erfor vid att lyssna till henne kan icke beskrivas.
Hon satte sig, jag förblev stående till hälften
bortvänd, ty jag vågade icke se henne i ansiktet. Jag
påbörjade flera gånger ett svar, som jag saknade styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
