49 som mitt. Säg mig åtminstone, om du någonsin känt saknad efter det. Vilken lit kan jag sätta till denna återvaknade barmhärtighet, som i dag för dig tillbaka för att trösta det? Jag ser endast alltför väl, att du är mera tjusande än någonsin; men i namn av alla de kval jag lidit för din skull, sköna Manon, säg mig, om du kommer att bliva mera trogen! Hon svarade mig med så bevekande ord om sin ånger och hon förband sig till trohet med så många bedyranden och eder, att hon outsägligt rörde mig. — Dyraste Manon, sade jag med en vanvördig hopblandning av älskogsuttryck och teologiska ordalag, du är alltför dyrkansvärd för att vara en skapad varelse. Jag känner mitt hjärta överväldigat av en triumferande salighet. Allt vad de säga om friheten i Saint-Sulpice är en chimär. Jag mister min förmögenhet och mitt anseende för din skull, det förutser jag till fullo; jag läser mitt öde i dina sköna ögon; men för vilka förluster kan icke din kärlek hålla mig skadeslös? Den världsliga lyckans håvor locka mig platt intet, äran synes mig som en rök, alla mina planer på ett liv i kyrkans tjänst voro dåraktiga hugskott; kort sagt, alla förmåner, som åtskilja sig från dem jag hoppas på tillsammans med dig, äro intet värda, ty de skulle i mitt hjärta icke ett ögonblick uppväga en enda av dina blickar. Allt under det jag tillsade henne en fullständig glömska av hennes förseelser, äskade jag dock upplysning om på vad sätt hon låtit förföra sig av B. Hon lät mig veta, att han sett henne vid fönstret och därvid fattat lidelse för henne samt gjort sin förklaring som en sannskyldig generalförpaktare, det vill säga i ett brev påpekat, att betalningen skulle tillmätas efter ynnestbevisen. Hon hade i förstone givit efter utan annat syfte än att avlocka honom någon ansenlig summa, som kunde bereda oss ett angenämt leverne, men han hade bländat henne med så storartade löften, att hon efter hand dukat under för frestelsen. Jag 4. — Prévost.