Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
till henne, när turen var honom gunstig; men våra
tillgångar voro alltför begränsade för att länge kunna
bestrida så ohejdade utgifter. Jag stod i begrepp att
anställa en kraftig uppgörelse med honom för att
befria oss från hans efterhängsenhet, då en ödesdiger
händelse besparade mig detta obehag, i detsamma den
vållade oss ett annat, som ohjälpligt störtade oss i
fördärvet.
Vi hade en dag dröjt oss kvar i Paris för att
övernatta där, som ofta skedde. Tjänarinnan, som vid
dylika tillfällen plägade stanna ensam hemma i Chaillot,
kom på morgonen och underrättade mig, att det
under natten hade uppstått eldsvåda i mitt hus och
att man haft stor svårighet att släcka densamma.
Jag frågade henne, om våra möbler lidit någon skada,
och hon svarade, att en så stor villervalla orsakats
av den massa främmande, som skyndat till bistånd,
att hon icke med säkerhet visste något om detta. Jag
bävade för våra penningar, som lågo inlåsta i ett
litet skrin, och begav mig skyndsamt ut till Chaillot.
Fåfäng brådska! Skrinet var redan försvunnet.
Jag varsnade då, att man kan älska penningen utan
att vara girig. Denna förlust uppfyllde mig med en
så våldsam sorg, att jag så när hade mist förståndet.
Jag fattade med ett slag, för vilka nya olyckor jag
var på väg att utsättas. Armodet var den minsta.
Jag kände Manon; jag hade redan mer än
tillräckligt rönt, att hur trogen och hur fästad vid mig
hon än var i de goda dagarna, kunde jag icke räkna
på henne i nöden. Hon älskade överflödet och nöjena
för högt för att offra dem åt mig.
— Jag förlorar henne, utbrast jag. Olycksfödde
chevalier, du skall således än en gång mista allt vad
du älskar!
Denna tanke försatte mig i ett så fasansfullt
uppror, att jag några ögonblick överlade, om jag icke
gjorde bäst i att lykta alla mina lidanden genom
döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
