Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Likväl bibehöll jag tillräcklig själsnärvaro för att
dessförinnan söka utgrunda, om icke något
räddningsmedel stod mig åter. Himlen ingav mig en tanke, som
gjorde ända på min förtvivlan; jag begynte tro, att det
icke skulle bliva mig omöjligt att dölja vår förlust
för Manon samt att jag medelst idoghet eller genom
någon gunstig slump skulle kunna anständigt sörja
för hennes uppehälle, så att hon sluppe känna på
nöden.
— Jag har uträknat, sade jag mig till tröst, att tjugo
tusen écus skulle förslå åt oss i tio år. Antagom
att de tio åren äro förflutna och att ingen av de
förändringar jag hoppades på har inträtt i min familj.
Vilket parti skulle jag i så fall taga? Därmed är jag
väl icke synnerligen på det klara, men vad hindrar
mig att handla nu som jag skulle handlat då? Huru
många personer dväljas icke i Paris, vilka utan att
äga vare sig mitt odlade vett eller mina anborna
förmåner icke desto mindre förvärva sitt uppehälle med
sådana gåvor som de besitta!
— Har icke Försynen, fortfor jag, övertänkande de
olika levnadslägena, inrättat förhållandena med den
största vishet? De upphöjda och rika äro merendels
dumskallar, vilket är tydligt för envar, som något
känner världen. Nåväl, däruti ligger en
beundransvärd rättvisa. Om de med rikedomarna förenade
klyftigt huvud, så vore de alltför lyckliga och de övriga
människorna alltför ömkansvärda. Kroppens och
själens förmåner äro beskärda åt dessa senare som medel
att draga sig upp ur förnedringen och fattigdomen.
Somliga göra sig delaktiga av storfolkets rikedomar
genom att tjäna deras nöjeslystnad och hålla dem
dymedelst för narrar. Åndra åtaga sig deras
undervisning och söka att göra folk av dem; härutinnan
lyckas de visserligen sällan, men detta är ej heller den
gudomliga vishetens syfte. De skörda alltid en frukt
av sina mödor, nämligen att uppehålla sig på deras
bekostnad, som de undervisa, och huru man än må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
