64 var rik. Hans prebende inbragte tusen écus, men alldenstund det var på första året han innehade det, hade han ännu icke uppburit något — det var på den framtida avkastningen han åt mig upptog detta förskott. Jag fattade hela värdet av hans ädelmod och rördes därav till den grad, att jag sörjde över den olycksaliga, förblindade kärlek, som förmådde mig att trampa alla plikter under fötterna. Under några minuter vann dygden tillräcklig styrka för att i mitt hjärta resa sig mot min lidelse, och i detta ljusa ögonblick varsnade jag åtminstone nesan och ovärdigheten av mina bojor; men kampen var lätt och tog brått slut. Anblicken av Manon skulle förmått mig att störta ned från himlen, och när jag var tillbaka vid hennes sida, förundrade det mig, att jag ett ögonblick kunnat betrakta som neslig en så rättmätig känsla för ett så förtjusande föremål. c^ r^n ur,