72 mig åter att göra för henne efter allt vad jag för henne offrat? Likväl övergiver hon mig, och den otacksamma tror sig i säkerhet för mina förebråelser genom att säga sig alltfort älska mig! Hon rädes för svält — o du kärlekens gud, vilket plumpt sinnelag och vilket lumpet gensvar på min ömma försynthet! Jag har icke bävat för den, jag som för hennes skull så villigt utsätter mig därför, i det jag avstår från min förmögenhet och från mitt fädernehems trevnad, jag som nekat mig ända till det nödtorftiga för att tillfredsställa hennes små egensinniga påfund och nycker. Hon dyrkar mig, säger hon. Om du dyrkade mig, otacksamma, så vet jag väl, av vem du skulle tagit råd; du skulle åtminstone icke lämnat mig utan att säga mig farväl. Det är av mig man kan få veta, vilka grymma kval den lider, som skiljes vid det han dyrkar. Man måste ha mist förståndet för att självvilligt utsätta sig för slikt. t^l