76 kunna förebygga den misstro monsieur de G.-M. till äventyrs kunde fatta till vårt syskonskap, då han finge se mig större och måhända något mera till åren än han föreställt sig. Vi funno intet annat medel än att jag finge anlägga en enfaldig och lantlig uppsyn och inbilla honom, att jag ärnade inträda i det andliga ståndet och till den ändan dagligen besökte gymnasiet. Ävenså beslöto vi, att jag skulle kläda mig särdeles ovårdat första gången jag förunnades äran att uppvakta honom. Tre eller fyra dagar därefter återkom han till staden och ledsagade då i egen person Manon till den bostad hans intendent hade iordningställt. Hon lät genast underrätta Lescaut om sin ankomst, och sedan denne i sin tur underrättat mig, begåvo vi oss bägge till henne. Den gamle älskaren hade redan avlägsnat sig. Trots den undergivenhet, med vilken jag fogat mig efter hennes önskningar, förmådde jag icke nedtysta mitt hjärtas knot vid återseendet med henne. Jag visade mig sorgsen och hängsjuk; fröjden över att återfinna henne besegrade icke helt och hållet grämelsen över hennes otrohet. Hon däremot syntes utom sig av glädje över att se mig och gjorde mig förebråelser för min kyla; jag kunde icke hindra mig från att låta undfalla mig benämningarna falsk och trolös, vilka jag ledsagade med lika många suckar. I begynnelsen gycklade hon över min enfald, men då hon såg hur sorgset jag alltjämt blickade på henne och vilken möda det kostade mig att smälta en förändring så stridande mot mitt sinnelag och mina böjelser, gick hon ensam in i sin kammare; jag följde henne ett ögonblick efter. Där fann jag henne badande i tårar; jag frågade vad som vållade dem. — Det tör vara dig lätt att se, sade hon. Hur vill du att jag skall kunna leva, om min åsyn icke längre ägnar sig till annat än att förorsaka en mulen och bedrövad uppsyn hos dig? Du har icke hugnat mig med en enda smekning på den timme du har varit