77 här, och mina har du mottagit så majestätiskt som storturken i seraljen. — Hör på, Manon, genmälde jag, i det jag omfamnade henne, jag kan icke dölja för dig, att mitt hjärta är bedrövat till döds. Jag talar nu alls icke om den ångest, vari din oförutsedda rymning störtade mig, ej heller om din grymhet att övergiva mig utan ett ord av hugsvalelse efter att ha tillbringat natten i en annan bädd än jag — trollmakten av din närhet skulle komma mig att förgäta mer än så. Men tror du, att jag utan suckar, ja utan tårar, fortfor jag gråtande, skall kunna tänka på det bedrövliga och osälla liv, som du vill att jag skall föra i detta hus? Låtom oss lämna min härkomst och min heder å sido — så svaga grunder kunna icke längre upptaga tävlan med en kärlek sådan som min; men fattar du icke, hur själva denna kärlek kvider över att se sig så illa lönad eller rättare så grymt misshandlad av en otacksam och hjärtlös älskarinna?... Här avbröt hon mig. — Håll upp, min chevalier, sade hon, det båtar till intet att plåga mig med förebråelser, som genomstinga mitt hjärta, då de komma från dig. Jag ser vad det är som kränker dig. Jag hade hoppats, att du skulle bifalla den plan jag hade uppgjort för återställandet av vår förmögenhet, och det var för att skona din ömtålighet, som jag påbörjade verkställandet därav utan din delaktighet; men jag avstår därifrån, då du icke gillar den. Hon tillade, att hon endast begärde en smula foglighet av mig för återstoden av dagen, att hon redan erhållit två hundra pistoler av sin åldrige älskare och att han lovat att medtaga till henne på aftonen ett vackert pärlhalsband jämte andra smycken samt där-förutom hälften av det årsunderhåll han utfäst åt henne. — Förunna mig allenast tid att mottaga hans skänker, bad hon, jag svär dig, att han icke skall kunna