78 skryta med sin erövring av mig, ty hittills har jag hänvisat honom att vänta, tills vi vore i staden. Sant är, att han mer än en miljon gånger kysst mina händer; det är icke mer än rätt, att han betalar för detta nöje, och fem eller sex tusen francs är ingalunda för högt pris i förhållande till hans rikedom och hans ålder. Hennes beslut fröjdade mig långt mera än förhoppningen om fem tusen francs. Det gick upp för mig, att mitt hjärta ännu icke förlorat all hederskänsla, alldenstund det förnam så livlig tillfredsställelse över att undslippa nesa. Men jag var född till korta fröjder och långa sorger. Fortuna lyfte upp mig ur en avgrund endast för att störta mig i en annan. Sedan jag medelst otaliga smekningar ådagalagt för Manon, hur lycklig jag kände mig över hennes omkastning, sade jag henne, att vi måste därom underrätta monsieur Lescaut, på det att vi måtte ena oss om vårt handlingssätt. Han knotade i förstone, men de fyra eller fem tusen livrés i reda penningar förmådde honom att gladeligen gå över på vår sida. Sålunda bestämdes det, att vi alla tre skulle stanna och supera tillsammans med monsieur de G.-M., detta av tvenne skäl: för att bereda oss nöjet av en fägne-sam komedi, då ju jag skulle spela rollen av scholaris och broder till Manon, samt för att hindra den gamle libertinen från att taga sig för stora friheter med sin älskarinna i kraft av den rättighet han till äventyrs trodde sig ha förvärvat genom att betala så rundhänt i förskott. Lescaut och jag skulle draga oss tillbaka, då han ginge upp till den kammare, där han ämnade tillbringa natten, och i stället för att följa honom lovade Manon att lämna huset och tillbringa den med mig. Lescaut åtog sig att i rätt tid hålla en vagn i beredskap framför porten. Då timmen för supén var inne, lät monsieur de G.-M. icke länge vänta på sig. Lescaut befann sig jämte sin syster i salen. Gubbens första artighet var att