81 VII. Det tovade icke länge, innan monsieur de G.-M. uppdagade, att han var dragen vid näsan. Jag vet ej, om han redan samma afton vidtog några åtgärder för att uppspåra oss, men han ägde tillräcklig myndighet för att icke länge behöva spana fåfängt och vi voro nog oförsiktiga att räkna för mycket på Paris' vidsträckthet och det långa avståndet mellan vårt kvarter och hans. Han fick ej blott reda på vår bostad och vår dåvarande ställning utan inhämtade tillika vem jag var, vilket liv jag hade fört i Paris, Manons förra förbindelse med B., det svek hon förövat mot denne — med ett ord, allt det anstötliga i vår historia. På denna grundval fattade han beslut att utverka vår arrestering och låta behandla oss mindre som förbrytare än som ett liderligt följe. Vi lågo ännu till sängs, då en polisgevaldiger, åtföljd av ett halvt dussin vaktkarlar, inträngde i vår kammare. De lade först beslag på våra eller rättare monsieur de G.-M:s penningar, och sedan de utan omständigheter jagat oss ur bädden, förde de oss till porten, där vi funno tvenne vagnar. I den ena av dessa bortfördes den arma Manon utan förklaring, och i den andra släpades jag till klostret Saint-Lazare. Man måste ha prövat på slika motgångar för att fatta den förtvivlan de kunna vålla. Våra vaktare voro nog omänskliga att icke tillstädja mig att omfamna Manon eller säga henne ett ord. Jag förblev länge okunnig om var man gjort av henne. Tvivelsutan var det en lycka för mig att icke ha vetat det från 6. — Prévost.