83 mig så förnuftigt disponerad; hans plikt skulle bliva att arbeta på att hos mig ingjuta smak för dygden oeh religionen och min att draga nytta av hans förmaningar och råd; allenast jag ville gengälda de omsorger han skulle ägna mig, skulle jag finna endast nöje i min enslighet. — Ack nöje! suckade jag. Ni vet icke, min fader, det enda ting, som är i stånd att bereda mig sådant! — Jag vet det, genmälde han, men jag hoppas, att er håg skall förbytas. Hans svar upplyste mig, att han kände till mina äventyr, måhända även mitt namn. Jag frågade honom härom, och han sade mig oförtäckt, att man underrättat honom om allt. Denna hans vetskap var det hårdaste av alla mina straff. Jag utbrast i en ström av tårar med alla tecken till den vildaste förtvivlan. Jag förmådde icke trösta mig över en förödmjukelse, som snart skulle göra mig till en visa bland alla mina bekanta och till en skam för min familj. På detta sätt tillbragte jag åtta dagar i den djupaste nedslagenhet, ur stånd att fatta något eller tänka på något annat än min nesa. Icke ens minnet av Manon fogade något till min smärta; åtminstone ingick det däri endast som en känsla, vilken hade föregått detta nya kval, och den härskande affekten i min själ var blygsel och förvirring. Få människor känna till styrkan av dessa egendomliga själsrörelser. Massan av dödliga är mottaglig endast för en fem, sex passioner, inom vilkas cirkel deras levnad förlöper och till vilka alla deras sinnesrörelser inskränka sig. Fråntag dem kärleken och hatet, njutningen och smärtan, hoppet och fruktan, och de skola icke längre känna något. Men personer av en upphöjdare karaktär kunna försättas i svallning på tusen olika sätt: det är, som ägde de mer än fem sinnen och kunde upptaga föreställningar och förnimmelser, vilka överskrida naturens vanliga gränser; och alldenstund de känna sig medvetna om denna stor-