Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
honom min skrivelse; detta skulle bliva Tiberges
bestyr. Då emellertid denne visste den förre vara min
kärestas broder, fruktade jag, att han svårligen skulle
åtaga sig uppdraget. Fördenskull hade jag gjort upp
att innesluta mitt brev till Lescaut i ett annat brev,
som jag skulle adressera till en hederlig karl av mina
bekanta med en anhållan till denne att oförtövat
befordra det förra till dess bestämmelse; och alldenstund
det var nödvändigt, att jag råkade Lescaut för att
överenskomma om våra mått och steg, ämnade jag
anvisa honom att komma till Saint-Lazare och begära
att träffa mig under namn av min äldre broder, som
anlänt till Paris enkom för att taga reda på mina
förhållanden. Med honom tänkte jag så samråda om
de verksammaste och tryggaste medlen.
Priorn lät underrätta Tiberge om min önskan att
råka honom. Denne trofaste vän hade icke förlorat
mig ur sikte till den grad, att han var okunnig om
mitt äventyr; han visste, att jag befann mig i
Saint-Lazare, och törhända hade han icke ogärna sett detta
missöde, som han trodde ägnat att återföra mig på
pliktens väg. Han ilade utan dröjsmål till min
kammare.
Vårt samspråk blev det allra vänskapligaste. Han
önskade få reda på mitt sinnestillstånd, och jag
upplät utan förbehåll mitt hjärta, undantagandes rörande
min plan till flykt.
— I dina ögon, dyre vän, sade jag, vill jag
sannerligen icke synas annorlunda än jag är. Har du trott
dig finna en förnuftig och i sina begär återhållsam
vän, en av himlens tuktan uppväckt vällusting, med
ett ord, ett hjärta frigjort från kärleken och löst ur
sin Manons förtrollning, så har du dömt alltför gunstigt
om mig. Du återser mig nu sådan du lämnade mig
för fyra månader sedan — alltjämt älskande och
alltjämt olycklig genom denna osälla känsla, i vilken jag
icke tröttnar att söka min lycka.
Han svarade, att den bekännelse jag avlade gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
