Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
— Ah, är det ni, min käre son? utbrast han, i det
han öppnade dörren. Vad kan det vara som för er
hit så sent?
Jag trädde in i kammaren, och sedan jag dragit
honom till den ända därav, som var längst avlägsen
från dörren, förklarade jag, att jag omöjligen kunde
dväljas längre i Saint-Lazare, att natten var en läglig
tid att avlägsna sig obemärkt och att jag väntade av
hans vänskap, att han skulle gå in på att upplåta
portarna för mig eller låna mig sina nycklar, så att
jag kunde öppna själv.
Detta tilltal måste ha överraskat honom. Han
vidblev en stund att stirra på mig utan svar; som jag
icke hade någon tid att spilla, tog jag åter till orda
och sade, att jag var livligt rörd av alla hans
godhetsbevis men att jag, då friheten är den dyrbaraste av
alla förmåner, synnerligen för mig, vilken man
orättmätigt frånrövade densamma, var besluten att
förskaffa mig den ännu denna natt, till vilket pris som
helst, och för att han icke till äventyrs skulle komma
på det infallet att häva upp sin stämma och tillkalla
hjälp, visade jag honom ett tillfyllestgörande skäl till
tystnad, som jag bar under min livrock.
— En pistol! sade han. Huru, min son, ni vill
beröva mig livet som erkänsla för det undseende jag
bevisat er?
— Det förbjude Gud! svarade jag. Ni besitter för
mycket vett och förstånd för att driva mig till en
slik nödvändighet; men jag vill bliva fri, och jag är
så fast besluten därtill, att om min plan omintetgöres
genom ert förvållande, så är det rent ute med er.
— Men, min käre son, återtog han blek och
förfärad, vad har jag då gjort er? Vad har ni för
anledning att önska livet ur mig?
— Visst icke, genmälde jag otåligt, jag har icke
för avsikt att döda er; vill ni leva, så låt upp porten
och jag är er bäste vän.
Jag varseblev nycklarna, som lågo på hans bord;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
