102 av en utlänning, som hört lovord över allmänna spinnhuset och den ordning, som där råder. Jag utfrågade honom om de ringaste detaljer, och från det ena till det andra råkade vi slutligen in på styresmännen, vilkas namn och egenskaper jag bad honom upplysa mig om. De svar jag erhöll i det sistnämnda hänseendet väckte hos mig ett infall, till vilket jag genast lyckönskade mig och som jag icke tovade att begagna mig av. Jag sporde, såsom varande av största vikt för mitt syfte, om dessa herrar hade barn. Han svarade, att han icke kunde göra säkert reda därför, men vad beträffade monsieur de T., som var en av föreståndarna, visste han, att denne ägde en son i giftas-åldern, vilken upprepade gånger åtföljt sin fader till spinnhuset. Denna försäkran var tillräcklig för mig. Jag avbröt nästan med detsamma vårt samtal, och på återvägen till Lescauts bostad delgav jag denne den plan jag hade uppgjort. — Jag föreställer mig, att den yngre monsieur de T., som är rik och av god familj, i likhet med flertalet ynglingar av hans ålder har en viss smak för nöjen. Han kan icke gärna vara någon kvinnohatare, ej heller narraktig nog att vägra sin medverkan i en kärleksaffär. Jag har tänkt mig att intressera honom för Manons befrielse. Är han en hederlig karl och har han ett känsligt sinne, så kommer han att av ädelmod bevilja oss sin hjälp. Om han icke är tillgänglig för denna bevekelsegrund, skall han åtminstone vilja göra något för en vacker flicka, vore det än endast i hopp att bliva delaktig av hennes gunst. Jag vill icke dröja med att råka honom längre än till i morgon. Jag känner mig så hugsvalad av denna plan, att jag däri ser ett gott förebud. Lescaut medgav själv, att mitt påfund icke var orimligt och att vi kunde hoppas vinna något på denna väg. Jag tillbragte på grund härav natten vid bättre mod. C^ 'f'