103 X. Då morgonen var inne, klädde jag mig så vårdat jag möjligtvis kunde i det utblottade tillstånd, vari jag befann mig, och åkte i en hyrvagn till monsieur de T:s bostad. Han vart överraskad över detta besök av en okänd, men hans fysionomi och hans artiga maner bådade gott för mig. Jag redogjorde utan omsvep inför honom, och för att ytterligare upptända hans inneboende känslor talade jag om min passion och min kärestas utmärkthet såsom tvenne ting, de där icke kunde liknas vid något annat än varandra. Han sade, att han visserligen aldrig skådat Manon men dock hört talas om henne, ifall det nämligen var fråga om den, som hade varit gamle G.-M : s älskarinna. Jag hyste intet tvivel om att han var underkunnig om min andel i denna historia, och för att alltmera innästla mig hos honom genom att ådagalägga obegränsat förtroende berättade jag omständligt allt vad som vederfarits Manon och mig. — Ni ser, monsieur, fortfor jag, att min levnads öde och mitt hjärtas nu vilar i era händer. Det ena är mig lika dyrbart som det andra. Jag brukar intet återhåll gentemot er, ty jag har kännedom om ert ädla sinnelag, och likheten i vår ålder låter mig hoppas, att det skall förefinnas någon sådan även i våra böjelser. Detta bevis på öppenhet och rättframhet tycktes göra ett livligt intryck på honom. Hans svar vittnade om levnadsvett och upphöjda tänkesätt, något som be-levenheten icke alltid medför, ja som den ofta förkväver. Han påstod, att han räknade mitt besök bland