Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■sn 105
visade det tillmötesgåendet att icke uppskjuta detta
längre än till samma dags eftermiddag.
Jag inväntade honom på ett kaffehus, dit han kom
efter inemot fyratiden, och så styrde vi gemensamt
kosan till spinnhuset. Mina knän skälvde, vid det jag
överskred gårdsplatsen.
— O, I kärlekens makter! tänkte jag. Så skall jag
då återse mitt hjärtas avgud, föremålet för så många
tårar och bekymmer! Himmel, förunna mig så långt
liv, att jag hinner till henne, och gör sedan vad du
vill med mitt öde och mina dagar; det är den enda
nåd jag utbeder mig av dig.
Monsieur de T. vidtalade några av vaktarna, som
beställsamt lovade att tjäna honom i allt vad på dem
berodde. Han begärde att bliva visad till den
avdelning, där Manon hade sin cell, och de förde oss dit
med en hiskligt stor nyckel, som hörde till hennes
dörr. Jag frågade knekten, som ledsagade oss och som
var den, åt vilken man uppdragit att betjäna henne,
huru hon tillbringat tiden på denna förvaringsort. Han
svarade, att hon ådagalade ett änglalikt saktmod;
aldrig hade han rönt ett hårt ord av henne. De sex
första veckorna efter sin ditkomst hade hon oavlåtligt
badat i tårar, men sedan någon tid tycktes hon taga
sin olycka med mera tålsamhet och sysselsatte sig
med sömnad från morgon till kväll med undantag av
några timmar, vilka hon använde till läsning. Jag
frågade vidare, om hon blivit anständigt hållen, och
han försäkrade, att åtminstone det nödtorftiga aldrig
fattats henne.
Vi nalkades dörren. Mitt hjärta bultade häftigt.
Jag sade till monsieur de T.:
— Stig in ensam och varsko henne om mitt besök,
ty jag rädes, att hon blir alltför upprörd, om hon får
se mig med ens.
Dörren uppläts, och jag dröjde kvar ute i gången.
Likväl hörde jag deras yttranden. Han sade, att han
var kommen för att bringa henne någon tröst; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
